Detta skrevs som mail, men Michaela tyckte det skulle in på bloggen.
Vid varje ny (medicinsk/vetenskaplig) upptäckt. Så bländas vi bara av det geniala i det nya. Men lägger inte en tanke åt det gamla och misslyckade som vi trodde på enda fram tills nu.
När vi gör en upptäckt som att vi behöver omega-3 så blir det helt fantastiskt och vi smäller i oss det enda tills någon efter några år säger att det är inte bra att äta för mycket. Då blir det en sanning "ät inte för mycket omega-3". Radon gruvor mot sjukdomar. Sedan blev radon livsfarligt så lever vi efter det. Tills någon kommer och säger att lite radon är bra. Nu har man fastslagit att om man solat mycket solarie innan du är 30 så ökar hudcancer risken med 75%. Ingen har fram tills nu kommit på att det är farligt med mobiler, mikrovågsuppvärmd mat eller genmanipulerad mat. Men om det händer så förändras vår SANNING och vi byter bara till något annat att tro på. Det är som att det är viktigare för oss att ha något att tro på än vad det egentligen är.
Jag skrev i går:
Why try to save a world that does not want to be saved.
Men då menar jag INTE att det skulle ligga någon slags undergång runt hörnet. Utan bara det att majoriteten av befolkningen bryr sig faktiskt inte.
Det tragiska eller komiska är att de blir lika förvånade varje gång det skiter sig.
