
Ibland känner jag en trötthet som lägger sig som en tung våt filt över min själ när jag ser mig omkring i världen. Alla dessa människor som är helt övertygade om att just de sitter inne med sanningen. En så personlig övertygelse att allt annat liv har mindre om inte ingen betydelse om de inte sluter upp sig till just min sanning. Det som komplicerar det hela är att det finns så många människor som letar efter en mening med livet och kan mycket väl tänka sig att följa nästan vilken sanning som hels, bara så att de får någonting att tro på. Då får den som delar ut sin sanning bekräftelse på att han/hon har rätt och egot växer starkare. Ibland till nästan odödliga nivåer och gruppen som följer, älskar sin allt mer övermänsklige ledare mer och mer. Ett allt mer ökande förhållande med mening och mål som ingen vill bryta. Det går fortare och bättre, samtidigt som alla inblandade blir förblindade av framgångsruset. Ingen tänker objektivt, ingen vill ifrågasätta nu när det känns så rätt. En bättre mening än just denna kan man inte ha. Här kan jag lägga in en massa liknelser som tex. politiska, religösa, ekonomiska, men överlåter det till läsarens egen fantasi. Irakiska präster som slaktar homosexuella och alla andra religioner som säger att just dessa människor finns det ingen platts för och vill inte ha med dem att göra.

Jag tror att nästan alla religioner fördömer homosexualitet. Medans i Thailand har man boygirlfestival. Om man dömer ut en annan grupps existens berättigande, borde man väl kanske ifrågasätta sin egen, eftersom det kanske finns andra som gör det. Vill man leva efter dessa riktlinjer? Som någon har sagt: Om en person pratar illa om andra in för dig, så finns det en stor sannolikhet att den även pratar illa om dig inför andra.
Jag hör en man på radion prata om sin religiösa och personliga övertygelse att omskära pojkar när det är spädbarn. Han tycker att det stora problemet ligger i att de inte utförs på sjukhus utan görs illegalt i hemmen. Men han kan inte i sin vildaste fantasi förstå hur man kan vara så barbarisk att man omskär flickor under sin religiösa och personliga övertygelse.
Svenska partier som vill inskaffa obligatorisk värnplikt för flickor. Varför uppmuntra ett sådant beteende som att taggarna utåt och hotbild eller styrkedemonstration är enda vägen till en bra diplomati och försvarandet av demokratin.

Män som pratar om jämlikhet
men bara slår och slår.
Kvinnor som pratar om jämlikhet
men går i männens dumma spår.
Inte konstigt att den verklighet vi förtjänar
blir också den vi får.
Kan vi inte bara släppa det tänket och gå vidare med inriktning på tolerans inför varandras olikheter och inte bli rädda för det som är annorlunda. Så länge man inte skadar någon annan så har man sin fulla rätt att göra precis vad man vill med sitt liv. Min sanning är inte mer sann än din sanning den är bara min. Kom även ihåg att även de allra största sanningarna har förändrats.
Konsten att kunna fokusera sig på de ögonblicken som gör en lycklig och inte på de som man missat.