Nu har jag tack vare Gustav på Bilmetro fått en USB kontakt till min bilstereo. Hur underbart som helst att bara kräma på med min egen musik så det fladdrar i kläderna när man glider fram på vårtorra gator. Det var så jag rös och fick en liten tår i ögat av lycka. Ville liksom inte åka hem, så det blev två kaffelatte innan det bar av hemmåt.
I dag hör jag om Östbergs frigivande från amerikanskt fängelse till svenskt. Nyhetskåta, sensationsjagande journalister som på jakt efter en lösnummers toppning från gårdagen äventyrar hela projektet. Politiker som måste jobba i tystnad i två år för att ingenting skall kunna förstöra förhandlingarna. Vad är en nyhet? Vad är journalism? Finns ordet ansvar hos journalister eller är det bara rättigheter som gäller. Undrar hur de själva skulle se det om de satt fängslade och varje minut bara bad till gudarna att hoppas att ingen skriver om det här för då är det kört. Ansvaret hos journalister att förstå att de skapar vår framtid.
Sker ett dråp i samband med att någon försöker att avstyra ett krogslagsmål. Så blir det genast stora rubriker ”Mördad när han försökte hjälpa kompis”. Det innebär att när folk ser ett krogbråk så vågar man inte ingripa. Tidningarna skriver inte om alla bråk som var och varannan kväll på varje liten krog avstyrs med en lycklig utgång. Inte om alla tappade plånböcker som faktiskt lämnas tillbaka.
nämen, hamnade man med på bild också? ^^
SvaraRaderaBra att du är nöjd i alla fall! Det är ju nöjda kunder man lever på :)
Håller med dig ang. journalistikens inblandning i i stort sett ALLT elände som sker. Politik, religion, och journalistik har nog startat mer bråk o strul än något annat i mänsklighetens historia.
Titta bara på kycklingglaset... plötsligt är det ingen som köper kyckling längre...! Masshysterin är oundviklig, scoopet i [insert valfri kvällstidnings namn här] är ett faktum, och någon så kallad "undersökande" reporter kan åter sova gott om nätterna...
Louis Armstrongs What a Wonderfull World kunde aldrig ha skrivits i modern tid...
I sanningens namn skall sägas att det finns journalister och journalister. Jag har alltid varit kräsen vad gäller val av vänner genom mina år. Inte minst har jag valt vänner med ett demokratiskt sinnelag oh en medkänsla för den lilla vanliga människan. När jag räknar igenom antalet av vänner så kan jag konstatera att sedan 1960 har jag haft och har sex vänner som varit journalister -men bara en läkare! Om jag fotsätter på temat vänner så var resten: en långtradarchaufför. en frisör, en varuhuschef (den nyligen bortgångna Harry Ols), två ekonomer och en psykolog.Alltså har mitt livs vänner varit: 6 journalister och 8 med andra yrken. Kanske det mest anmärkningsvärda är att jag ännu inte funnit en enda lärare -dvs den yrkeskåren som skall hjälpa de unga in i ett demokratiskt och empatiskt vuxenliv.
SvaraRaderaMen så sant som det är sagt: skvallerjournalistik, sportjournalistik och sensationsjournalistik hör definitivt inte hemma bland mina favoriter.
Men vad var det Voltaire sa:
"Jag hatar dina åsikter men är beredd att ge mitt liv för din rätt att utttala dem"
Så vi måste kanske godta de dåliga - i varje fall så länge de goda journalisterna har inflytande och helst befinner sig i en majoritet! Bigge