Ja då var man ensam igen. Robin åkte vid halv sju. När Robin vaknade så tog jag och ordnade en plats åt honom i studion och så satt vi och jobbade hela dagen. Ni kan se en av hans produktioner som film i mitt absolut första inlägg här på bloggen. Jag fixade ett jobb åt honom i dag och jag själv jobbade med kläderna. Jag kommer att visa dem senare när de är officiella. Det är riktigt mysigt att ha någon i studion som jobbar samtidigt. Vi lyssnade på musik och på slutet hade jag en massa 8-bitars musik som vi gick igenom. Jätte kul att få massa flashbacks till gamla spel som man har glömt. Vi fick ta om låtar flera gånger.
Sedan blev det kväll och jag är väldigt nöjd med vad som har presterats under dagen. Nu sitter man där och jag reflekterar över saker och ting. Att större delen av befolkning gick miste om en fantastisk dokumentär producerad av Robert Redford om vänskapen mellan Paul Simon och Saturday Night Lives skapare och producent Lorne Michaels. Riktiga människor som gör riktiga saker. Kreativa utan att vara fokuserade på framgång, den har liksom bara kommit på köpet för att de gjorde något de älskade att göra. Inte som det hysteriskt megaproducerade befolkningsheroinet Melodifestivalen. Som gick samtidigt på en annan kanal. En fånga pinnenintelligens och skadeglads humor förpackad i bubbelgumsdoftande glitter…manna åt folket. Full fart framåt ge ingen en chans att tänka eller andas. Vi måste få folk att tro att det här är precis det de vill ha och gör vi det tillräckligt bra så kommer folk att tro att det är det de vill. I programledarens lurar hörs: - vi är inte riktigt klara prata på, prata om vad som helst men låt det för guds skull inte bli tyst. Är teven din vän eller fiende? Vänskap behöver inte vara någon man kan prata med utan någon man kan uppleva tystnaden med. Paul Simon går genom koridorerna och tittar på 32år av nöjes historia i form av små svartvita foton som hänger inramade på väggarna. Där hänger Dan Akroyd, Steve Martin, James Belushi, Eddie Murphy, John Candy, Billy Crystal, Chevy Chase, Andy Kaufman, Bill Murrey, Gilda Radner, Garret Morris, Wayne’s World, Martin Short, Julia Louis-Dreyfus, Robert Downey jr, Chris Kattan, Will Ferrell, Chris Rock, Mike Myers, Ben Stiller, Jim Carrey, Danny Devito, Christpher Walken, John Goodman, Adam Sandler, Conan O'Brien, Jane Curtin, Paul Shaffer, Joan Cusack mfl, mfl. Det var så att jag blev riktigt rörd när jag såg historien på väggarna över alla som har gjort allt för att locka oss till skratt under våran korta tid här på planeten. Tänk om man hade bivit född någon gång på 1300 talet. Då hade man inte fått den stora glädjen att uppleva det här.
"You don't go out there because you are ready. You go out there because it's ten thirty". Lorne Michaels
Disciplinerat konstnärskap som har pågått i 32 år.
13.37

Avslutade fredagen med att vi unnade oss pizza. Trots lite dåligt samvete var det rysligt gott. Det var ju fredag så det innebar att säga hej då till Felix. Nu tar det en vecka innan vi ses igen. Robin är kvar och det är trevligt att få lite tid enbart med honom nu när det är så lång mellan gångerna som vi ses. Typiskt när man äter fett och salt så helt klockrent blev jag sötsugen efter några timmar. Fick Robin att göra det lite mer legitimt när jag övertalade honom att bli medskyldig i att vilja ha någonting han med. Så nu på morgonen kände jag mig tvungen att göra sittupps och lyfta lite skrot i väntan på att kaffe vattnet skall bli varmt, innan jag går ner och jobbar med klädeskollektionen.
Ja jusst det...Felicia ringde i går och berättade att min bok hade blivit recenserad i en tidning och att det var toppbetyg. 13.37 Jätte kul! Självklart kommer det en mera fullständig rapport om det när jag har sett tidningen.
Nu är kaffet klart.

Jag måste bara berätta att det är inte av oartighet
som jag inte har svarat på inläggen. Det visar sig
att jag kan helt enkelt inte. Så fort jag tryckt
på skicka så försvinner de. Men tycker att det är
väldig trevligt och intressant med inläggen.
Mvh.
P.

Sedan Gick jag och Felix för att köpa lite mat. Där efter vidare till bilen och åkte hem. Strax efter det att vi kom hem anlände Robin. Han har en så cool stil så jag frågade om jag fick ta en bild och lägga ut på bloggen. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att lägga ut familjemedlemmar på bloggen. Men han fyller 18 om en månad och jag frågade om det var ok. Jag tror att det är en generations fråga. Det kanske är mycket mera märkvärdigt för generationen som har fötterna i båda lägren, som kan jämföra. För den här nya unga generationen som plåtar sig själva med mobiler (alla kan sitt fotoface) och lägger ut på bilddagboken, Facebook eller msn. Så är det här med offentligheten något helt annat. Mer en del av den naturliga vardagen. Det är alltid så intressant att se generationsklyftorna som debatteras när debattörerna tror att det är sak frågorna som avhandlas. Undra om det beror på den äldre generationens förnekande av sitt åldrande som gör det så svårt. Jag tittade på ett program om den syniska mobbnings attityden hos många ”populära” bloggare. Där satt fyra panelmedlemmar runt ett bord. Tre var i min ålder och sedan var det Alex Schulman som fick representera den nya trenden. Vad som slog mig var att min generation hela tiden pratade om den negativa trenden. Men skulle du fråga någon som är född efter 1990 så skulle dom bara säga vem skulle läsa snälla bloggar fy vad tråkigt. Nu menar jag inte att alla yngre bara läser elaka bloggar. Jag tycker mig se att humorn är ett otroligt viktigt inslag i ungdomens vardag. Då kan ju JAG säga att det var bättre förr. Var har Hasse och Tages arv tagit vägen med både intelligens, skärpa och hjärta. Nu när vi översköljs av humor som grundar sig på cynism, sarkasmer, plumphet och ett narcissistiskt framförande ihop om idoldyrkan och kändisskap.
Gammal…jag…nä… jag säger väl bara det alla känner…eller?

Then Felix and I went to buy some food. After that we proceed to the car and went home. Shortly after we got home Robin arrived. He has such a cool style, so I asked if I could take a picture of him and put it on my blog. I do not really know what I think about putting the family on the blog. But he turns 18 in a month and I asked if it was ok. I think it is a generation issue. It is perhaps more remarkable for the generation that has their feet’s in both camps, who can compare. For this new young generation to document themselves with mobile phones (every one knows there own photo face) and post it on the Bilddagboken, Facebook or msn. Is this with being public something totally different. Just a part of the day to day life. It is always so interesting to see the generation gap being debated, when commentators believe that it is the issues that’s being discussed. Wonder if it depends on the older generations denial of it’s aging that makes it so difficult. I watched a program on the cynical bullying attitude of many "popular" bloggers. There were four panels members around a table. They were all in my age and then it was Alex Schulman who was representing the new trend. What struck me was that my generation all the time were talking about the negative trend. But would you ask someone who was born after 1990, would they probably just say, who would read a nice blog, gee what a drag. I don’t mean that all youngsters just read nasty blogs. I can see that humor is an incredibly important element of youth of today.
I’ve gain such age that I can say: it used to be better. I mean where have Hasse and Tages heritage gone with intelligence, clarity and love. Now when we are bombarded with humor based on cynicism, sarcasm, SCURRILITY and narcissism performed only in hope of idol worship and celebrity knowledge.
Old ... me ... nah ... I mean I just say what every body knows ... right?

Kolla min nya T-shirt.
Jag och Felix bröt vårt vanemönster och satte oss i bilen för att ta oss in till stan för att göra några ärenden och ta oss en fika. Fick även ett trevligt samtal om att Robin ville komma förbi i några dagar. Felix och jag gick förbi Akademibokhandeln och fick konstaterat att boken fortfarande går bra. Det känns skönt. Sedan fortsatte vi förbi De Ski och gafflade lite med Stefan. Har ni tittat på skidtävlingarna på tv så kan ni ha fått sett Svenska skidlandslagets nya värmerockar. De har Stefan designat och han visade mig en massa tidningsurklipp med rubriker som ”Den nya superrocken som skall ge svenskarna guld”. Kul för honom. Han jobbade stenhårt för att både hitta på en unik och funktionell design och sy upp allt med väldigt kort varsel. Gunde och landslaget blev jätte nöjda. Jag fick även ett ex av tröjorna som jag har designat åt De Ski. Sedan gick jag och Felix och tog en fika på det nya fiket i den nya gallerian. Hoppas att det går bra för alla där så att hyrorna kan betalas. Det vore tråkigt om det inte fungerade för gallerian är ett lyft för stan. Caféägarens son kom och satte sig en stund bredvid oss och pratade lite om internet och bloggosfären. Det känns lite familjärt och trevligt. Sedan gick vi till Game. Felix ville kolla på lite nya spel. Irriterande att se att Killzone 2 har kommit ut och att man måste investera i en Playstation3 för att kunna spela. Killzone 1 var verkligen ett av mina favorit spel, men nu har jag spelat det så mycket att jag faktiskt har tröttnat på ettan. Såg även att nya Silent Hill också har kommit ut...hm.

Om ni har sett den här tavlan i kväll så beror det med största sannorlikhet på att ni tittade på 19.30 på TV4. Det är en litografi jag gjorde till Pernilla Wiberg inför hennes sissta åk. Den är i sju färger och gjord på stentryckeriet i Vikmanshyttan.

Nej nu måste vi rycka upp oss och tänka positivt. Jag har en förmåga att bara gasa på i bland. Innan jag rusar ner i ateljén skall jag dela med mig utav en av mina favorit dikter:

Roses are red
Violets are blue
I'm schizophrenic
And so am I

Jag måste bara berätta att jag stavade rätt på schizophrenic på första försöket.
Nu kör vi.

God morgon.
Ja då var det klart. Jag tittade på debatten i riksdagen i samband med framröstandet av IPRED lagen. Det var ungefär 15 st personer i salen. Var fanns alla andra? De kanske visste redan hur de skulle rösta. De stora makthavarna i världen är de som inte syns så mycket, lobbyisterna. Människor eller prostituerade hyenor som springer ärenden åt sina uppdragsgivare oberoende av vilket ärende det gäller. Om det handlar om att starta ett krig eller att vi skall äta mer apelsiner. Ett nytt sätt att manipulera demokratin. För om man får oss att tro att det är det här det vi vill ha. Då är det ju vi själva som väljer…eller. Jag var tvungen att göra en tavla som heter Lobbyist Terrorist. IPRED handlar om mycket pengar och mångas intressen. Då undrar jag om valresultatet redan var inlobbat innan debatten. Omröstningen sker likt ett spel för galleriet och bara genomförs som en teater. Nästa fråga är vem kommer att sätta den ekonomiska skadeståndsnivån. I det teveprogrammet om IPRED i Danmark så rörde det sig om betydligt högre belopp än vad man kan tänkas få utdömt i Svensk domstol i samband med Medicinsk felbehandling, misshandel, oskyldigt dömd eller våldtäckt. Så där får väl staten tänka till vad som kan hända om den fria marknaden får sätta spelreglerna i vårt rättssystem. Och glöm inte bort att det redan nu sitter kriminella element och tänker ut planer på hur man kan utnyttja det här på bästa möjliga sätt.

Har ni sett den här tavlan i kväll så har ni med största sannorlikhet tittat på 19.30 hos mig på TV4. Det var en väldigt bra display och den var med en stor del av programmet. Även två andra konstverk av mig och min nya bok flashade förbi några gånger. Kände bara att jag ville dela med mig.

Hörde redan i dag att man tror att förlovningen på slottet kan ha en lätt bromsande effekt på den destruktiva spiralen som ekonomin just nu genomlider. Hoppas som sagt att det var de unga älskandes idé att förlova sig och inte regeringens.
Men det jag vill ta upp i dag är det har med ansvar. Att ta ansvar för sina handlingar. Nu ber USA om hjälp att ta emot fångar från Guantanamo Bay fånglägret. Sveriges regering skickar snabbt bort frågan till emigrationsverket. If you can’t take the heat get out of the kitchen. Alla länder som gjort någon som helst profit på kriget och som tog emot terroristlagarna med öppna armar får ta mej fan vara med och städa efter sig också. Precis som vilket kalas som helt. Rätt var det är så dyker en mamma upp och säger att nu är det dags att städa. Svenska vapenindustrin har inte gått lottlösa ur den här konflikten. Det finns massor av svenska minor kvar i öknen. De är så bra kvalité på svenska minor att det är ett helvete att dessarmera.
Ansvar har vid flera tillfällen i världshistorien kunna skjutas bort från det personliga ansvaret genom att man blir tilldelad böter i stället för handling. Ett exempel är: 1989 går tankbåten Exxon Valdez på grund och orsakar en stor oljekatastrof 34000 ton olja rinner ut i havet i Alaska. De fick betala böter för en av de största mänskligt producerade naturkatastroferna i vår historia. Visst tycker jag att böter skall var en del av konsekvenserna men skulle hela styrelsen och alla aktieägare få sätta på sig gummistövlarna och diskvantar. Sedan ställas på isflak och skura rent och tvätta fåglar, så tror jag aldrig att det skulle behöva hända en gång till. Jag tycke även att det borde publiceras bilder på alla i styrelsen samt alla aktieägare som tjänar pengar eller spekulerar i inhumana företag, eller företag som utnyttjar andra människor. Alla måste ta ansvar för sina handlingar. Vi lever tyvärr i en värld där majoriteten bara tänker på sina rättigheter och inte på sina skyldigheter.

Ett stort grattis till Prinsessan Victoria och Daniel. Det är alltid underbart när kärleken träffar rätt. Hur jag ställer mig till monarkin är helt oviktigt i sammanhanget . Det som är viktigt är att de som vill älska varandra får göra det.
Men i min hjärna händer alltid saker hit och dit, framåt och bakåt. Jag börjar tänka på varför just nu. Tydligen kommer förlovningen pågå i ett år innan bröllopet blir av.
När Bill Clinton ertappades med byxorna nere första gången så fick han blickarna att vända genom att starta kriget mot Irak. Då tänkte jag att det bästa sättet att få ut folk ur sovrummet är att tända eld på köket. Nu är alla medier som helt uppslukade av vad som händer på slottet och alla har glömt att det finns ett riksdagshus som fattar nya beslut i parti och minut. Man vet att det kommer att bli tuffa år framöver och då kommer det att behövas en hel del säkerhetsåtgärder för att gardera sig mot en befolkning i upplösningstillstånd. Jag vet att i veckan skall det röstas om en ny IP lagstiftning. Det innebär att upphovsrättsägande företag kan med hjälp av egna agenter luska ut vem som äger den dator som man misstänker laddar ner olagligt från nätet. Detta har redan gått igenom i Danmark och följden har blivit specialiserade inkassobolag. Detta gör mig väldigt orolig. Jag såg att den kriminella organisationen Original Gangsters har startat ett inkasso bolag. Vill vi att de en vacker dag skall knacka på dörren och vilja ha sina pengar. Vad händer med de riktiga nedladdarna? Kommer det att kunna kapa IP-adresser och i så fall går det att bevisa. Jag menar det här rör sig om mycket pengar. Mycket pengar skapar alltid lukerativa affärsidéer. Vi får bara inte släppa efter, för allt som har med anklagelser som kan leda till rättsliga åtgärder måste vi låta gå igenom vårt demokratiskt framröstade rättssystem. Annars är det farligt nära till att vi snart har ett nationalgarde och då kan det rätt var det är bli snabba offentliga rättegångar på platts. Det är en situation som vi inte kan hantera. Häxjakt på människor skulle kunna börja lika fort som man knäpper med fingrarna. Så länge vi är så rädda som vi är, kommer det alltid att vara lätt att tala om för oss åt vilket håll vi skall titta.
Förtfarande inte ett ljud om Persson, Bodström, CIA och Egypten hm...

Innan Jag gick och lade mig tittade jag på Tettans blogg och såg att en av hennes vänner hade lämnat jordelivet. Jag ville inte ringa i går eftersom jag inte ville väcka henne utan det fick bli ett litet samtal i morse i stället. Det är alltid jobbig när man blir drabbad för det är det man blir, drabbad. Igen blir jag påmind om hur lika vi är. Man frågar sig varför man inte har hört av sig eller träffats oftare. Men hjärnan och kroppen är verkligen två helt skilda delar på en och samma potatis. Kroppen vill äta, knulla, sova och skita. Medans hjärnan tittar ner på den, många gånger med avsky och tycker, men gud så äckligt och så simpelt, så där vill jag aldrig bli. I min bok så tar jag upp ett exempel med en man som har fått reda på att han har strupcancer efter ett helt livs rökande. Jag föreställer mig honom när läkaren sätter upp röntgenbilderna på ljuslådan och säger: –Ja…som du ser här så det svarta området här är cancer och det finns ingen annan lösning på problemet än att vi opererar bort en del av strupen på dig. – Va! Nej nu skall vi ta det lilla lugna. Vet du hur vi gör…jo…jag börjar att träna i dag och slutar att röka nu…ja jag menar alltså allvar den här gången. Sedan tänker jag inte äta så mycket stekt mat och äta mera grönsaker…så gör vi. Vad säger du om det? – Tyvärr det finns ingen annan lösning. Säger läkaren. Det är bara den jag presenterade, operation och behandling är enda räddningen. Ett år senare krockar jag på den här personen som står och röker genom ett litet rör som sticker ut genom halsen. Han lyfter upp en mikrofon som han placerar mot halsen och med en mystisk robotröst berättar han: – Jag har gått över till Blend ultra, de är mycket svagare.
Om vi varje dag kunde tänka att den här dagen faktiskt kunde vara vår sista. Så tror jag att vi skulle både behandla vår omgivning och oss själva på ett helt annat sätt.
C A R P E D I E M Big time!

Tettan this is for you!

Dagen i går avslutades på ett väldigt trevligt och mysigt sätt. Jag fixade mat och jag och barnen satt och gick igenom Sverigesradios arkiv. Vi gick genom favorit programmet Mammas nya killes gamla godingar och fick oss många hysteriska skrattanfall till Thunder, Katla och Mangans resa mm. Om ni inte känner till det, gå in på http://www.sr.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=2399 och till vänster har ni menyn med namnen där jag varmt rekommenderar:

Thunder:
Thunder - Räddar Handikappade Barnhemsbarn - 2008
Thunder - Räddar Isbjörnsungar - 2008

Mangans resa:
Mangans Resa 09 - Bygdegården - 2006
Mangans Resa 12 - Jagad av Katter - 2006

Katla:
Katlas Dagbok 03 - Den Mystiska Trummisen - 2009
Katla i Köket - Sju Sorters Apa - 2005
Katla - Lagliga Droger - 2008
Katla - Piska Mig! - 2008

Sedan tittade jag och Felicia på en film och Felicia var så snäll och bjöd av sitt godis. Det blev en riktigt mysig avslutning innan jag gick och la mig klockan 02.00

Likt en guldfisk utanför skålen har jag sprattlat och flämtat mig fram genom dagen. Men jag tog mig samman och började med en överenskommen klädeskollektionsdesign. Det blev det första plagget och jag känner mig nöjd. Jag visade det för Felix och han ville ha en själv på en gång. Det är ett gott betyg.
Fick PAX, Svenska Freds tidning och kan meddela att efter ett hårt arbete att skapa ett totalförbud mot klustervapen så: I december anslöt sig nära hundra stater till en konvention som totalförbjuder klustervapen. Sverige ändrade till slut sin inställning och ställde sig bakom förbudet som innebär att det svenska klustervapnet Bombkapsel 90 avskaffas. Den 1 juni meddelade statliga sjunde AP-fonden att de säljer sina innehav av aktier i klustervapenföretag. Den 15 september följde även Första, Andra och Tredje AP-fonden efter och ytterligare fondbolag väntas göra samma sak. Många små krafter kan tillsammans förändra stora saker.
De är sjukt coolt.

Jag vandrande djupt genom John-Blunds abstrakta kungarike då jag rycktes hänsynslöst och abrupt ut ur mitt drömmande när mobilen med en enerverande ringsignal, beståeende av en japansk reklamfilmsslinga plötsligt sprängde mina trumhinnor 08.00. Som en någorlunda lobotimerad zombie satte jag mig upp och värmde upp rösten för att låta som att jag i alla fall hade varit vaken i lite mer än fyra sekunder innan jag svarade. Jag hade helt glömt bort att jag hade bokat möte med min massör Hannes i dag klockan åtta. För mig är det rent utav livs viktigt att jag får massage. Som egen företagare i 23 år och en barndom fylld av prestationsångest så sitter axlarna liksom fastvuxna vid öronen hela tiden och stryper åt blodsflödet till hjärnan. Men det är även bra att bli lite omruskad ibland. Jag känner fortfarande av mörkret även om jag lyckas bättre och bättre för varje dag som går med att bygga upp ett eget producerat immunförsvar. Jag tror nog att om ingenting annat händer så skall väl läget vara hanterbart inom några dagar.
Hannes är faktiskt den första av min mina massörer som lyssnat och fokuserat sig på det området som jag tror är värst, min hals. Han känner efter och säger ja det här är inte bra och jag får lite självkänsla tillbaka och tycker att jag vet i alla fall lite om vad det handlar om. Att man är ett sånt offer för beröm. Kan det vara den där känslan när ens föräldrar säger att man är duktig och inte dålig som spökar.

När man har en sådan här dag har man en förmåga att bara dra sig tillbaka och krypa ner under en sten för att tycka synd om sig själv. Då är det bra att ha ett liv som stoppar en ibland. Det är bara att bita ihop och rycka upp sig och fixa det som behöver fixas. Bara det att göra en lagom bra måltid känns som en seger. Att man i alla fall kan leverera ett någorlunda drägligt liv åt sina barn. Nu finns det även red berries flingor och yoghurt till frukost åt dem i morgon. Till middag i dag, blev det fläskkarré med potatis och grönpepparsås.

Jag hoppas hela tiden, men mörkret behåller sitt starka grepp om mig. Hur jag än slingrar och vrider så kommer jag inte riktigt loss. Nu börjar jag känna att greppet blir lite lösare.
Det är skönt att ha några människor att prata med så att man kommer ut ur sig själv. Kanske lyckas man att få tillräckligt med distans så att man kan tänka lite objektivt. Komma upp lite så att man kan se stigarna som leder ut ur ”the valley of death”. Först pratade jag med Tetta, hon hade problem med sin hund som var ute och jagade snöskotrar på en sjö. Det gick så vilt till att skotrarna till slut var tvugna att stanna. Senare pratade jag med Peter från Frontface.se som håller på med en artikel om mig och boken. Han hade dessutom en hel del nya idéer som innefattar ett globalt tänkande. Sådant är alltid upplyftande, man behöver komma ut ur boxen. Jag och Felix åkte ner till macken och köpte diesel och lite godis. Det fick bli så i dag, behöver en liten dopamin rush för att försöka bryta cirklarna.
Jag vill väl försöka att gjuta lite hopp om framtiden genom att visa den här filmen om hur vacker människan kan vara i perfekt harmoni med sin omgivning.

PÅ tåget kommer ett par från Skelefteå och sätter sig. Vi har det trevligt ända upp till Säter där de skall av. Senare skall de vidare till Mora där kvinnan skall delta i Tjejwasan. Respect 13.37. Framme kl 23.00 och nu skall jag hämta barnen. Vi fyller upp bilen mad deras packning och åker hem. Jag har köpt Nachocheesechips och dip och vi tittar på en film som får mig att både skratta och gråta. Sedan är klockan 02.00 och jag säger god natt till mina underbara barn och går för att lägga mig. Men hinner med att få en riktig panikångestattack innan jag sommnar. Jag vet varför men man är väl extra känslig när man inte har sovit så bra och arbetat i nästan 24 timmar.

Tillbaka i Stockholm tar Ulf och jag farväl och jag rusar vidare till nästa möte som jag har med Åsa 17.45. En otroligt duktig och driven kvinna som bland annat jobbat som nöjesansvarig på Berns under en massa år. Vi har ett kort men bra möte där vi bestämmer att hon skall jobba med att pusha för min bok och min konst. Kontakter är allt här i världen och den här kvinnan känner en hel del människor. 19.30 går mitt tåg upp mot Dalarna.
Man kan inte sitta ute skogen och tycka att alla är idioter som inte förstår vilket geni man är. Man måste upp på scenen och visa talangen.

Hinner ta en liten latte innan jag träffar på Ulf på Centralstationen. Han får en kartong böcker som han springer ut och lägger i bilen. Sedan bär det av mot Göteborg. Ulf har bokat förstaklass med frukost, så det känns både kungligt och rätt nice. Sedan sitte vi och diskuterar ett av våra projekt innan vi börjar förbereda oss för vårat möte i Göteborg. Det är Jag, Ulf, Johan och Malin Tumba samt en ny kille som har varit i branschen i trettio år minst, som vi skall träffa. Nu skall vi se om det finns möjligheter för ett sammarbete. Mötet går bra och fyra timmar senare äntrar vi tåget för att åka tillbaks mot Stockholm.

Nu står jag på St Eriksplans tunnelbanestation klockan 05.15 och det känns så där overkligt sureal. Som om man är med i en fim som Matrix. Tyst tomt och magiskt ensamt. Det är väldigt poetiskt att vara ute så här tidigt det känns som om man är den enda människan på planeten.

Stockholm Fredag morgon klockan 05.00.

Partyt på Rose samt en bild på den alltid strålande och vackra Therese.

Sedan bar det av mot Rose (Gamla Berzelie Bar)där kvällens evenemang i regi av Josephine Charpentier precis hade börjat. Som vanligt en foto session i entén sedan kastar man sig in i mingelvärlden. Alla dessa vackra människor, god mat och champagnen flödar. Jag ser allt från Blondin Bella, Pontus Gårdinger till Anton Glanzelius. Sedan träffar jag en massa vänner. Ett kärt återseende av mina vänner Ulf och Therese. Otroligt kul att se dem jag blir verkligen jätte glad när vi träffas. Träffade även på Caroline som visade sig hade hästar och kände min syster jätte väl, som är veterinär på Ulltuna i Uppsala. Världen blir så liten i bland. Det blev ju inte så långvarigt eftersom jag var tvungen att ta morgontåget till Göteborg som jag skrev tidigare.

Första anhalten Blir Noppes. Där sluter jag upp med mina goda vänner Ann och Leif Schulman och deras fantastiska, vackra och trevliga dotter Nicole, jätte kul. Vi firar faktiskt tioårsjubileum nästa år. Jag träffade många vänner där så det är lite som att komma hem. Schulmans fick sina signerade böcker som har varit lite av ett dåligt samvete för mig. Men det kändes bättre att få ge dem böckerna personligen än att bara skicka dem på posten. Det blev flera böcker utdelade till människor jag känner. Det känns bra, ju fler som vet om att den finns ju större blir spridningen.
Det är foto förbud inne på Noppes (Kungen brukar ju vara där). Så bilden är tagen lite senare på Rose dit vi skulle senare.

Äntligen kväll och jag sjösätter lite underground marknadsföring av min bok på väg ner mot Stureplan. Jag skriver " Här! Läs den och skicka vidare" och så lägger jag ut böckerna lite här och där och hoppas på att jag kanske startar en liten undergroundrörelse.

Torsdagen började med ett litet fint paket från Tetta. Sådant värmer. Det var så mycket jobb nedlagt och dessutom en av hennes egna litografier på en liten söt ängel. Jag tyckte att det var värt att dokumentera och dela med mig av. Sedan bar det av till tågen som avgick 12.32. jag har med åren börjat lära mig att komma i tid och inte alltid behöva springa med bagar och väskor som håller på att skava hål i knävecken.
Det var ett grått dubbeldeckartåg som stod och väntade. Det är inte så vanligt på den här sträckan. Faktum är att jag aldrig har sett ett här uppe. Men de är coola tycker jag och när jag satte mig ner fick jag en förnimmelse av att jag faktiskt hade åkt dubbeldeckar tåg en gång när jag var liten i något land vilket jag har glömt. Men min upplevelse av att sitta med glastak och att likt på en förhöjd tron susa igenom landskaper, har jag kvar som en stark upplevelse.
Jag brukar alltid beställa min biljett med bords placering. Det innebär att nästan man alltid få trevligt sällskap på resan. I dag var det en försäljare som var väldigt trevlig. Det visade sig att han även hade besökt en av mina utställningar.
Efter att vi pratat en stund kände jag att det fanns ett litet kapitel i min bok som kunde vara av intresse för honom. Så jag slog upp boken och gav honom den. Han försavnn in i den, helt uppslukad. Efter fyra kapitel avbröt jag honom och frågade vad han tyckte. Boken var helt fantastisk tyckte han och skulle köpa den så fort han kom hem.
Sedan fick jag en avbokning på ett inplanerat möte som jag skulle ha 16.30 på Centralstationen. Personen hade varit tvungen att på grund av sjukdom hoppa in och jobba åt en vän. Det innebar att jag hamnade i limbo. Det är ett tillstånd jag inte gillar. Att sitta fast mellan två punkter och inte kunna göra någonting åt situationen. Så nu hade jag nästan 5 timmar till nästa punkt på agendan. Det var bara att dra till lägenheten köpa en appelsin, en redbull och lite naturgodis och lägga mig för att slötitta på teven och hoppas att tiden skull gå snabbare.

Sitter på tåget mellan Stockholm och Göteborg coh summerar lite. Det blir ett mer fullmatat inlägg i kväll.
Åkte ner till Stockholm i går och gick på premiär visning på nya Rose vid Berzeli Park som Josephine Charpentier hade ansvaret för. Otroligt proffesionellt hon är verkligen jätte duktig. Hade otroligt trevligt men var tvungen att gå hem vid 24.00 då jag skulle upp tidigt för att ta 06.10 tåget till Göteborg. Eftersom att jag inte dricker alkohol så brukar dricka energi dricka för att orka hålla tempot uppe när alla blir lite berusade. Men det är ju inte så smart när man behöver de få timmar sömn som man kan sno åt sig. Som sagt jag kommer att skriva mer i kväll.

Som vanlig är det radion som får i gång mig igen. Jag börjar fundera över lögnen. För mig är det svårt om inte omöjligt att ljuga för jag skulle inte orka med konsekvenserna av att jag blir avslöjad. Men sedan kommer jag att tänka på den dramaturgiska lögnen som jag kan ta till om jag berättar en historia. Det var kanske bara femtio personer där men det känns lite futtigt och det kändes som många fler så då kan väl siffran stiga lite. Men vad handlar det om när någon kommer och frågar om ens åsikt i personligt fall. – Tycker du att den här blusen är fin. Vad är egentligen frågan. Om personen har köpt den så tycker nog den om den redan men vill ha ett godkännande av mig. Vilket är då viktigast att personen blir mer som jag vill eller följer sitt eget hjärta. Om jag tar mig friheten att bedöma den, gör jag det då utifrån vad jag tycker eller är jag påverkad i mitt val av vad jag TROR att almänheten tycker.
Jag tänker på barnen när de är små och vid något tillfälle har tagit på sig allt de tycker är vacker i flera lager och stolta säger – TITTA VAD FIN JAG ÄR! Som vuxen borde man bara hålla med och säga – Ja vad fin du är, är du klar så vi kan åka till dagis nu? Men det är lätt att tänka på omgivningens reaktioner och försöka så snällt som möjlig att rädda barnet ifrån omgivningens rädsla, inskränkthet, elakhet men framför allt deras egna erfarenheter i livet som har format dem till det de är. Så tänk på det när någon dömer och bedömer dig. Att det enda det handlar om är att den människan tar sig rätten att många gånger ganska oförskämt säga vad den tycker. Det säger ENBART någonting om den personen och ingenting annat. Om du skulle ta till dig vad den människan säger innebär det att du väljer att bli en liten bit av den människan och det kan du fråga dig själv om du verkligen vill.
Att vara normal är det samma som att vara en liten bit av alla andra, men ingenting av sig själv.

Det är ganska intressant och jag undrar hur ett företag som SAAB kan existera när man inte har gått med vinst på de sista femton åren. Hur har de betalat sina räkningar eller snarare vem har betalat deras räkningar alla dessa år.
En annan sak som jag spontant ler lite åt är att trädkramarna i Australien inte ställer upp och hjälper till i släckningsarbetet när deras vänner träden brinner. Tydligen är träden bara värda att försvara om de hotas av människan.
Dagens citat kommer från Homer Simson:
” I am no super genius…or are I ”

Nu efter några veckors ihållande minusgrader börjar kylan långsamt att pressa sig genom väggarna. Så jag behöver lite nollgradigt några dagar. Är det någon som vill köpa hus? Ett renoveringsobjekt med fantastisk potential på 570kvm boyta. Uppe på en bergs topp i hjärtat av Dalarna. Fyra meter till tak. Gotländsk kalksten i golven. 15 min till skidbacke och 5 min till stranden. 3100kvm tomt med kommunalt vatten och avlopp indraget. Fundera lite.
Japanska forskare har kommit på att Avund aktiverar samma delar av hjärnan som ren smärta gör och att skadeglädje aktiverar samma system i hjärnan som även aktiveras vid sex. Det kan man ha lite i åtanke när man analyserar varför man känner som man känner.
Här kommer energi och total glädje via Moymoy Palaboy. Happy go lucky.

I dag var det full fart ifrån början och jag älskar det. Det första jag ser när jag tittar ut genom fönstret är fyra rådjur som skuttar över rondellen. Samtidigt är det som att världen känner att man är på gång. Telefonen ringer och rätt var det är, är man i centrum av universum igen. Sjukt skönt. Det ringde bland annat en journalist och gjorde en telefon intervju om mig och boken. Han hade själv läst den och tyckte att den var bra. Det är bara 13.37!!!!Big time! Sedan har jag jobbat lite med Alexander Ewriks (Finest.se) tatuering och mailade precis i väg några förslag. Vi får se vad han säger. Det ringer och vi planerar för två möten i Göteborg.
Men ni kommer inte undan, lite politiskt måste det bli dag.
I dag vill jag pusha för Rolf Larsson som måste slåss för sin förbannade rätt att få tillbaka lite av ett helt livs inskickade skatte pengar nu när han behöver dem. Nu vill jag ta mej fan att våra politiker går ut i media och specar för vad var enda skatte krona går till. Här är en människa som har varit egen företagare hela sitt liv och till slut slitit ut sig. Undrar hur mycket skatt han har betalat till staten under alla dessa år. Med ett läkarintyg på att han måste vara hemma för att rehabilitera sig. Får han höra från försäkringskassan att de inte tycker att läkarintyget gäller utan de gör en annan bedömning att han är arbetsför. Statsministern med följe borde en gång om året åka runt i landet och pussa på fötterna på alla dessa egna företagare som bär upp det här landet på sina axlar.
Jag bara undrar var företagarna får sina krafter ifrån när de totalt motarbetas hela tiden. Det finns ingen chans i helvetet att man kan bli någorlunda rik bara på hårt arbetet i det här landet. Det är snar på helt omöjligt att bara få några kronor över om man inte kan skatte planera.
Som jag sa till en Post kassörska när hon tog en avgift på 45 Kronor för att jag skulle betala in en räkning: - ATT NI INTE SKÄMS!
Rolf säger vidare: - De flesta människor som är sjuka orkar ju inte bråka, men det gäller inte mig, JAG GER MIG ALDRIG!
Respekt! Du har min fulla suport Rolf. Go for it! På dom bara.

Jag känner att jag måste bara dela med mig av den fina tavlan så att ni förstår vad jag menar. Tack Jocke.

Kom på att jag gjorde ett sista pit stopp hos Jocke på Tempel of Art Tatto Studio. Det känns alltid trevlig det är en kreativ miljö och de jobbar verkligen hela tiden. Och bara så där, så fick jag en fantastiskt fin tavla med en Buddha figur, jätte fin jag blev riktigt överraskad, rörd och glad. Här får ni även en bild på min första tatuering. Som gjordes under uppsikt av Jocke. Ni får ha lite överseende det är första gången jag håller i en tatuerings pistol. Den är gjord på ett syntetiskt skin vilket inte går att hålla så rent som vanlig hud. Men nu så har jag sett att jag måste träna på min shading. Det var verkligen någonting helt nytt. Har aldrig gjort något liknande, som att lära sig cykla utan styre.

Gjorde ett break i dag. Kände att jag behövde komma från ett tag, jag var ju även tvungen att åka för att köpa ett nytt munstycke till brännaren. Jag tror att det gick bra men just den jag hade tidigare hade utgått. Jag sålde en bok till den trevliga kassörskan. Unnade mig en sushi, alltid lika gott. Gick förbi Akademibokhandeln och såg att boken säljer. Känns jätte kul och skönt. Sedan gjorde jag det jag hade sett fram i mot hela förmiddagen. Satte mig på ett café och jobbade med översättningen på min bok. Jag har redan fått en förfrågan. Skönt att inte sitta hemma hela tiden. Bra musik i lurarna och en latte. Lite avbruten blir man, men det är mest både charmigt och trevligt. Stefan från De ski kom förbi och tog en kaffe och vi pratade lite affärer. Det är kul med Stefan det händer alltid någonting utanför lådan. Jag hade betalat parkeringen till fyra timmar. Så när tiden tog slut, packade jag ihop och planerade att åka hem men hamnade på ett annat fik av helt annan karaktär. Där blev det diskussion av det djupare slaget. Riktigt roligt det är inte så vanligt att jag blir sittandes i en grupp och pratar om sådant som verkligen intresserar mig.

Vaknade och kände en kall bris mot mitt ansikte. Nej nu är oljan slut tänkte jag. Det visade sig att det var skit i munstycket. Så det är bara att åka in till stan och köpa ett nytt.
Jag tänkte att jag skulle ha lagt ut det här i går som en mjuk avslutning på Söndagen, men det får bli en mjukstart på Måndagen i stället. Jag fick ett sms från Jocke i Spanien där han skriver, och jag citerar: Tack som faan för en underbar bok. Har läst 5 böcker i hela mitt liv. Utav de 5 har jag läst din 2ggr än så länge.
Bilden är på en tatuering som Jocke gjorde med en litografi på en clown som jag har gjort, som förebild.

SÖNDAG. Detta är en underbar dag. Tänk på hur privilegierade vi är. Om man ser sig omkring när man vaknar så undrar jag hur mycket är det vi egentligen måste engagera oss i. Radion, som är en av mina största inspirations källor berättar bara på morgonens första minuter om flera ämnen som jag i dag kan engagera mig i. Ekonomin så klart, konsekvensera av kriget i Gaza. USA:s bistånds kontrakt i samband med kris stöd i andra länder uppfattas som slavkontrakt. Den nya kulturutredningen etc.
Är inte elementen kalla, kylskåpet utan mjölk, så kan man ju ta det lilla klämmet på magen när man går upp och tänker att i dag skall jag välja att vara duktig och inte äta godis. Varför då? För att alla hårlösa pojkkroppar som publiceras i media utan ett uns fett skulle ha någon som helst inverkan på mig. NÄÄÄ… jag som är en intelligent människa med helt egen upp fattning om vad som är en sanning och vad livet går ut på. Jag kan väl inte vara manipulerad. Bara för att man vill ha en snygg kropp till i sommar innebär det väl inte att man inte tänker själv… eller? Jag menar jag vet ju vad jag tycker… eller vad tror du? Att det som vi anser vara snyggt eller fult ändras för varje dag som går verkar inte bekymra oss så mycket. Då får vi ju någonting att engagera oss i om vi inte har något annat. Vi kan helt enkel välja vad vi vill engagera oss i. Otroligt privilegierat! Lever du under extrema förhållanden så står schemat relativt klar redan när du vaknar. Punkt ett: Försöka överleva.
Själv skall jag inte äta godis i dag… eller?

Måste försöka sprida lite glädje också. Den här utsikten hade jag till lunch. Jag vet inte hur länge de stannade med den högra grävde en grop och vilade ett tag, och jag tittade så länge tills jag var tvungen att gå vidare. Det är ju synd att man inte är som Runar det är tur.

Sorry att Lördagen börjar lite tungt, men jag måste bara reflektera.
På radion pratar man om Obamas stängning av Guantanamo.
Det som fascinerar mig är att om och om igen så blir sanningen en annan, med en massa människor som offer. Människor som säljs, förflyttas, torteras och dödas. Hur många tusen år skall vi tro att sanningen börjar med mig, just här och just nu.
Nu tar USA tillbaka Genève Konventionen som man inte tyckte att man behövde för några år sedan. Vad händer när en stormakt med panik får sätta den universella agendan. Israel vill nu likt USA inte låta sina soldater dömas av Genève Konventionen i samband med utredandet av brott mot de mänskliga rättigheterna, utan det skall man fixa själva. Det var 55-60 miljoner människor som dog under andra världskriget och det är deras blod som har skapat Genève Konventionen för att vi skall lära oss att det detta aldrig får hända i gen. Det är ingenting som man bara kan ignorera. Om man nu med en ny president i USA och bara åtta år senare går ut och talar om att det den förra presidenten stod för, är ingenting man står för i dag. Borde vi inte förstå då att även de största sanningarna förändras. Andra världskriget varade i bara sex år innan soldater satt i rättegångar och bad om förlåtelse och sa att de bara hade följt givna order. Stalin dör 1953 och man avskaffar Gulag. Hur många människor han inte dö för den sanningen. Berlinmuren byggs i skuggan av en sanning och rivs senare på grund av en annan. Det finns lika många sanningar som det finns levande varelser på planeten just nu. Vi måste lära oss att leva med varandra, utan att se olikheterna som ett hot utan som en tillgång. För egentligen är vi mer lika än vi är olika.
Tillslut så måste vi komma ihåg att vi är ensamma här ute i rymden på vår lilla planet. Om vi alla skulle behöva hjälp en vacker dag. Spelar det ingen roll hur högt vi skriker, det är ingen som kommer att höra oss.
Är det inte dax nu, att vi borde lära oss att samarbeta.

Enligt ny statestik så vill Svenskarna ha kärnkraft.
Mark Twain 1835-1910: Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statestik. Man kan i alla fall ha dessa ord i åtanke när man sväljer nyheter med hull och hår. Kram och god natt.

Det gick bra! Jag åkte, jag levererade, jag kom hem, utan några incidenter. Jag träffade några människor som jag pratade med och jag är den jag är så det blir det lätt prat om människan kontra livet. En intressant iakttagelse var att vi pratade vid ett tillfälle om ålderskillnad på arbetet och personen jag pratade med berättade att det skulle bli mer ungt folk på hans arbetsplats. Jag tog upp diskussionen med problemen som uppstår vid segregering och samtalet gick över i hur många människor vi kände ifrån andra länder. Jag tror att det är ganska vanligt att ordet segregering förknippas känslomässigt med invandring. Men den är mer påtaglig i vårat dagliga samhälle än vad vi tänker på. När man promenerar på stan undrar jag vart är alla äldre. Stads bilder med äldre par som spankulerar runt arm i arm finns liksom inte längre. Nej man bygger en bank och en livsmedelsbutik nära där de bor, så stannar de hemma.
Lokaler som har en blandad ålderspublik, jag vet inte om det finns längre. Nu när det är de unga som sätter det sociala regelverket för umgänge. Vad händer med erfarenheter från tidigare generationer. Kommer våran historia att suddas ut mer än den redan gör i dag. Där nuet står i fokus som att det är personlig och så tydligt att man kan bygga en hel sanning på den.

Fredag den 13:e. Ha ha ha…trodde jag ja. För det första så åker barnen till sin mamma vilket gör huset till en katakomb med tillhörande tystnad. Det är alltid lika svårt att vänja sig vid ensamheten. Sedan sätter jag mig och skall äta en lätt lunch bestående av lite kyckling med tillbehör. Då går proppen och huvudsäkringarna sitter på en stolpe ute på en äng en bit från huset. Väldigt o-upphetsande att i stället för att sätta sig och njuta av sin nylagade mat. Sätta på sig värsta vinter munderingen och pulsa ut till nordpålen och sätta i en ny propp. Där efter som kronan på verket, lyckas jag (och fråga mig inte hur) köra in en sylvass liten nagel sax i ögat!
Det gjorde så förbannat ont att jag stod och tryckte handen mot ögat i tjugo minuter. Samtidigt som jag med tårarna sprutandes, snörvlade och mumlade jag som något slags mantra att detta är ju inte sant. Nu skall jag avnjuta mitt jasmin te för att sedan åka in till stan med barnens saker. Det är bara att hålla tummarna att det går bättre.

Bestämde mig tidigt för att lämna huset och åka in till staden för att göra några ärenden och att komma från ett litet tag, förhoppningsvis komma tillbaka med nya ögon. Jag sitter i bilen och passerar igenom ett fantastiskt vinter landskap i strålande sol. Jag kommer på mig själv inte ens titta på det. Det är precis som om min hjärna har ramlat ner över ögonen på mig och jag sitter bara och funderar på debatten om diskriminering som jag lyssnade lite på.
Hur skall man komma åt diskriminering som grundar sig på att vi ser olika ut. Må vara tatuering på halsen, hudfärg, piercade ögonlock eller slöja.
Det beror på att ju mer homogen en grupp blir ju mindre behövs för att man skall sticka ut, och det som är annorlunda skrämmer de flesta av oss. Så det som behövs är ett totalt förbud för segregering. Vi måste lära oss leva i blandade samhällen då menar jag blandat oberoende av religion, politik, ekonomi. Då kommer vi att förstå hur lika vi är och sluta att var så rädda.
Nu är det också så här att det är väldigt lätt för de styrande att ha segregerade samhällen. Tack vare att kategorisera medborgare så blir det lättare att ha koll på vad de håller på med. Skulle det som hände i Rosengård hänt i ett osegregerat samhälle skulle risken finnas att det spred sig till en mycket större grupp människor, vilket skulle kunna medföra en ohållbar situation för statsmakten. Därför används ofta kategoriserande markeringar i media som hela tiden delar upp oss i olika grupper, må vara arbetslösa, kommunal anställda, skejtare, fotbolls huliganer, klottrare, uteliggare eller politiker.
Jag kommer fram och parkerar. Gör mina ärenden hos Pontus på foto a-bild och lite annat. Jag går upp en liten sväng och pratar med Stefan på De Ski och kollar hur det går med försäljningen av tröjorna som jag har designat åt dem. http://www.deski.se/products.php?cid=4
Sedan blev det en liten latte på den nya gallerian och en trevlig överraskning när jag såg att det var Waynes Coffee’s på kupolens gamla ägare. Jätte kul att träffa dem igen. Gjorde en ny bekantskap med ägaren till en cool klädes butik ”Cool Wezy”, vi pratade om att vi kanske skall göra något samarbete.
Hoppas att det går bra för alla som satsar så mycket tid och pengar. Satsar man och tror på någonting tycker jag att det skall gå bra (så länge man inte skadar någon annan). Det finns alltid människor som skall tala om hur omöjligt allt är, men kom ihåg att det säger bara allt om de människorna och ingenting annat.

Dagen i går avslutades lite bättre även fast det tog en timme att somna. Jag gjorde klart vinflask designen och kände mig nöjd. Visade upp dem för barnen som tyckte att de var coola och snygga det kändes bra. Ringde Bigge en sväng och vi kan ha de mest fantastiska filosofiska diskussioner. I går handlade det om allt möjligt men vi stannade upp vid hur jaget blir en produkt av den värld som formar en som människa. Vad är det sanna jaget och finns det över huvud taget, eftersom man är en produkt av alla sina upplevelser. Om du känner samhörighet med en filosof (i den här diskussionen Wittgenstein) och i hans lära finner man sig själv. Är det då Wittgenstein som talar till dig eller är det du som vill att hans ord skall passa dig. Detta kanske så pass mycket att du är villig att göra små förändringar i din egen hårdisk för att din filosof skall kunna passa in. Som att fila om en pusselbit. Det intressanta blir vad en sådan handling får för konsekvenser i det långa loppet. Den pusselbiten som skulle sitta där och som du inte orkar leta reda på, vart tar den vägen? Om någon säger att det är så här det är detta är sanningen. Man borde kolla då upp den människans referenser först innan man anammar vad det är människan står och säger. Det är väldigt få människor på planet som har körkort för att dela ut sanningar till höger och vänster. Kom ihåg att om någon plötsligt pekar och skriker: - Titta en häxa! Så har vi som förmåga att genast fråga vart då? I stället för att fråga: - Hur kan du veta det?
Vi har så många frågor och livet är så kort. Saker som anses vara små och triviala i andras ögon (det kan vara något elakt som någon har sagt till en som barn) är stort som ett berg eller en mur som man aldrig kan bestiga eller klättra över. Frågan "varför" växer till ett stort frågetecken som till slut täcker hela ansiktet och skymmer sikten för livet som bara hänsynslöst passerar där utanför.

Dagen i går fortlöpte som ett svart mörker. Fick ett hotfullt mail som visade sig vara ett missförstånd, men det räckte bra för en känslig konstnärssjäl att få ont i magen och bara gå i däck. Nu är det en ny dag. Hoppas att den har något possitivt med sig. Började dagen med att hinna ta lite frukost med min dotter innan hon drog till skolan. Sedan slänga in en tvätt, kasta sig i duschen, tömma diskmaskinen och fylla på den med ny disk.
Radion står och går i bakgrunden hela tiden och jag hör allt ifrån att Carnegie nu går över till två riskkapital företag. Det jag hinner tänka är, undrar om vi skatte betalare redan har betalat av en del av deras skulder, innan nästa nyhet. Sverige förlorar en order på JAS plan till Norge på grund av att man har räknar lite fel på några miljarder. Så Norge köpte Amerikanska plan i stället. Nu är det väl så att Norge är med i NATO och det är väl USA, och USA's ekonomi går på knäna. Så om någon frågar mig så är det väl inte så konstigt att de kommer att köpa plan i från USA.
Sedan går det över till kravodlade bananer och att Schweiz största bank hotas av konkurs. Svenska banker som på förmiddagen står i radio och pratar om ny emissioner och senare på em. trumpetar nyheterna ut att Svenska banker går bra trots krisen.
Mitt i allt står jag och undrar vad jag skall göra med all den här informationen. Det är kanske detta som gör att folk går in i väggen. Information overload. Man hinner helt enkelt inte sortera ner all information i mapparna på hårdisken, utan allt blir till små mappar som bombarderar skrivbordet med ljusets hastighet, tills ram minnet tar slut.
Nyheterna gick ut för någon månad sedan på teven och säger stolt att nu utökar vi nyhets sändningarna till en timme. Som att det är en bra sak i publiksercvice anda. Det enda jag tänker är hur kan dom veta det? Tänk om det inte händer något. Sitter man på redaktionen och säger: -Vi är bara uppe i 47 min nu, har vi ingenting annat vi kan slänga in. Kan vi lägga in en fler dygns prognos på vädret eller något?

Jag bara undrar?

Var till affären för att skicka böcker. Jag står vid kassan och blir än en gång illa berörd av löpsedalarnas brutala ut trumpetande av att en mamma har blivit mördad efter ett dop. Jag tänker på barn som har det där i ögon höjd. Uppe på tidningshyllorna ser man glada modellers ansikten sticka upp genom lådor som censurerar deras kroppar. Men man kan få en misshandlad kvinnas ansikte i samma ögon höjd som en fyraårings. Vad är det för samhälle vi skapar med dessa signaler. Jag sa till mina barn häromdagen att jag undrar hur många gånger man har sett en pistol om så på film, teve kanske i verkligheten innan man dör, och hur många gånger man kommer att ha sett en puss.

Jag har fått en ny vän. En liten traktor som jag aldrig sett förut, dök upp i morse. Den körde flera varv runt i rondellen så att man nu där kan landa ett mindre flygplan.
Lyssnade på radion och det pratades om det ekonomiska läget i världen. Jag har hört nämnas att det inte sett så dåligt ut sedan 1930 talet. (Jag tar även upp det här i ett längre kapitel i min bok) vad man måste komma i håg är vad som hände då. I extrema tider vill människor ha extrema förändringar vilket ger plats för extrema partier. Nu vet vi det, så då låter vi väl inte det hända igen.
En annan sak men kanske ändå inte. Det här fick jag nämligen presenterat för mig i går av min dotter och känner att jag bara måste dela med mig.
Börja dagen med ett leende.

Ett sissta ryck innan avslutningen. Det verkar vara så att om man håller på med kreativa saker som musik, konst eller dylikt så verkar man använda den delen av hjärnan mer. Då följer ofta allt i det kreativa liksom med. Jag försöker att göra allt som jag tycker är roligt. Konst, film, musik, design, skriva, fotografera mm. Jag samlar på musik instrument, och har just nu tagit upp en gammal dröm om att lära mig spela trumpet. Det står en trumpet på köksbordet och en b-kornett nere i studion och jag spelar lite då och då när tillfälle ges. Nu börjar jag kunna spela några slingor som går i några oktaver. Det är så fantastiskt i dag med inspelnings möjligheterna. Man kan ha en hel studio hemma på skrivbordet. Jag lägger in en melodi som jag har gjort. Musiken har något år på nacken. Sedan när attackerna mot Gaza började lade jag in något som jag kallar för abstract poetry.

Fick en ny beställning på 100 böcker från en stor grossist. det innebär att de har sålt slut på mindre än en månad. Det känns super bra. Jocke i från en stor tattueringsstudio ringde i från Spanien och tackade ja till ett erbjudande att komma ut till min ateljé på målar kurs. Kul. Började med vinprojektet i går men tyckte inte att min skissade flaska fungerade med pressentationen som jag tänkte göra. Ändrade mig till att använda en riktig flaska. Jag la den i blöt i går så att etiketterna skulle lossna. Men när jag kollade i morse satt de fortfarande fast som om de skulle vara fastlimmade med crazyglue. Fick ta en rakbladsskrapa och balsamterpentin för att få den helt ren. Det är så skönt att ha allt hemma när man jobbar så man inte måste ringa och hyra en fotostudio varje gång man skall plåta något. Ner i studion och tre bilder senare var det klart. Ut med kortet ur kameran och in i datorn. Fixat och klart på 10 min. Mailade precis i väg min design. Technorespect big time!

Lite kyckling till lunch sedan en god kopp jasmine te. Pratade med tv4, det kändes bra. En sån här dag måste man försöka att få lite sol. Att i hop med lunchen få en stor dos ljus tearpi och te, kan i bland kännas som ren healing.

Måndag. Det är lite splittrande att vara sin egen press agent i samband med releasandet av min nya bok, och att vara designer. Jag försöker lägga upp något slags mentalt schema. Pusha för boken på fm. och design på em. Jag har även fått en beställning på en stor föreläsning och skall göra om min powepoint till att mera behandla det som min nya bok fokuserar sig på. Då måste man tänka i helt andra termer. Timing, upplägg, uttryck och intryck. Det är mer som att tänka i samma banor som när man gör film. Helt olika saker. Jag måste strukturera upp min hjärna. Förra veckan ringde en kvinna i från Halmstad och bara skrek i telefonen över hur bra hon tyckte att min bok var. Hon hade precis köpt tio stycken som hon skulle ge till människor som hon tyckte borde läsa den. Sådant känns fantastiskt när man sitter ute i skogen, i det en sådan här dag, fantastiska landskapet. Bilden är tagen ut ur mitt köksfönster.

17.43 plogbilen kommer och som så mycket annat underbart, går det så fort att jag inte hinner dokumentera. Rätt var det är så är det bara plogat och jag ser två saftblandare kastar sitt oranga ljus mellan träden samtidigt som de försvinner bort. Felix visade mig en as cool video ifrån studio 4c.
De har tagit Jamie Hewletts stil ( Tank Girl, Gorillaz ) och tagit den till nästa nivå. Otroligt cool stil. Blev så inspirerad att jag var tvungen att skissa något.
Visste ni att man har gjort tester där man hade tacknat filmer med några figurer som bearbetade ett problem. I den första filmen var en figur som försökte att ta sig upp för en backe men gled ner hela tiden. Plötsligt dök det upp en annan figur som började hjälpa till och knuffade så att den första figuren till slut kom upp. Sedan en annan variant där det kom en figur som knuffade ner figuren hela tiden. Sedan visade man dessa filmer för barn som var sex månader gamla och kom fram till att alla barnen valde den hjälpande figuren. Vi föds goda och lär oss allt annat.

Härligt med vänner. Anderz ringer och berättar att han sålt en av mina nya litografier "repeat". Nu blev det lite varmare lite längre.

Söndags halvlek. Plogbilen lyser fortfarande med sin frånvaro. Men visst är det snyggt på bild.

God Söndag. Tittar ut i sagolandskapet och ser att det har snöat och att plogbilen inte har varit här.
Hm.....ja man få väl börja som vanligt, frukost slänga in en tvätt och mitt nya förhållande med bloggen. Lyssnar på kultur radion som berättar om personliga utskällningar som blir offentliga. Än en gång så undrar jag om vi kommer att anpassa oss om vi vet att man alltid är bevakad. Var kommer spontaniteten att ta vägen. Alec Baldwin skriver en bok om anledningen och får be om ursäkt i media över ett år, efter en publiserad utskällning via mobiltelefonen till en familjemedlem under en vårdnadstvist. Nu cirkulerar Christian Bales utskällning även som musik stycke på YouTube nu när någon har gjort ett beat till det hela.

Jag tror det är dags att avsluta en lite konstig dag. Började mål medveten men var tvungen att byta fokus flera gånger. Vilket har gjort att dagen blivit ett hattande hit och dit och ingenting har riktigt blivit färdigt för utom måltiderna. Dom säger att det kommer snöa i morgon igen. Jag måste förlita mig på de högre makterna och hoppas att plogbilen kommer förbi. Jag älskar snön när den ligger i skid backen. Jag menar att jag tycker om att bada men jag lever inte i vattnet. Det är väl lite samma sak som jag känner för snön. Man kan ha snön kvar i backarna sedan lägga golv värme i resten av landet. Den snötäckta omgivningen kan vara förtrollande vacker att titta på i bland när man får bestämma tillfälle själv.

Till lunch blev det lite pasta med chorizo korv och lök. Jag och Felix delade på det jag gjort. Felicia har åkt in till stan för att träna (13.37 hon är så duktig). Jag satt på filmen Hjältarna från Telemarken. En gammal klassiker som sprider lite söndags eftermiddag över atmosfären. I bland finns det lite som slår stiliga och välartikulanta män som Kirk Douglas och Richard Harris. Dom görs liksom inte längre. Jag tycker att ordet man i dag står för pojke och ordet kvinna står för flicka. Men jag saknar Cary Grant, Sophia Loren, Liz Taylor, Richard Burton, Anna Magnani, Marcello Masrtoianni, Gina Lolobrigida, Gene Kelly, Anita Ekberg mfl. Nej nu måste jag avsluta både maten och mitt film idé skrivande för att börja med ett nytt jobb. Jag skall designa ett nytt vinmärkes nya profil, de vill ha någonting nytt och annorlunda...right up my alley.

God morgon världen. Vaknade med en film idé i huvudet som inte släppte taget om mig. Den blev bara större och större och är nu en politisk thriller. Den stäcker sig tio år tillbaka i tiden och fram till nu och följer olika spår över större delen av världen. Efter att jag bara låg och fantiserade en timme var jag till slut bara tvungen att gå upp och börja skriva och har nu präntat ner fem A4 papper. Jag älskar det kreativa maniska tillståndet när man sitter och ryser för varje idé som poppar upp i skallen. Jag får se om jag är man nog att mäkta med den här idén själv, eller om jag skall skicka den vidare. Stor risk att den till slut hamnar bland mina andra 22000 skisser och idéer som ligger i stora högar över allt i hustet.

Fågeldun, Poliser, Kärnkraft. Vad hände med den eventuella mega skandalen med en före detta justiteminister och statsministers möjliga lögner i samarbete med CIA och utvisningarna till Egypten. Kan man lägga locket på i Sverige? Undrar om vi är så informationsmättade och media appatiserade att det aldrig mer kan bli någon Watergate. I media kan man alltid ta upp lite hjärtsvikt i Let's Dance och alla har glömt vad som hände i går.

Då var det fredag em. Äntligen kommer mina barn Felicia och Felix, de två mest fantastiska personer som jag har fått äran att lära känna under mitt liv. Vi handlade och åkte hem för att äta nachochips med kyckling och ost och dip. Det har snöat i dag så det var ett mirakel att vi kom upp med bilen till vårat hus, men det kanske beror på att Felix lovade att ge mig Nobelpriset om vi kom upp. Efter maten tittade vi på en film tillsammans och skrattade, åt godis och blev rörda och skrattade ännu mer. Ett riktigt holy moment för en pappa.

God morgon. Lite frukost och sedan är man på gång. Lyssnar på en debatt om polisernas agerande i Rosengård (Video upptagning med rasistiska komentarer). Intressant och se vad vi skulle blir för människor om vi är bevakade vid varje ögonblick med kameror och mikrofoner i mobiler. Kommer vi att tvinga oss själva att bli de människor vi vill vara men aldrig lyckas med. Nu diskuterar man polischefens agerande. Varför gjorde han inget innan det nådde media, när han nu visste om det hela. För att svara på en sådan fråga måste vi gå till oss själva och inte bara döma utifrån de vi vill vara. Om du skulle vara chef och känner kanske att om du tar upp vissa ämnen så försämrar det stämningen och din relation till dina anställda. Så kanske du ser mellan fingrarna när det handlar om för dig små saker. När det sedan kommer ut visar det sig att en majoritet utanför tycker inte att det är en liten sak, blir kontrasten mellan världarna så stor som helvetesgapet.
Jag menar inte att det är rätt och försvarar polischefens beteende men vi måste förstå varför saker blir som de blir innan vi dömer. Men vill vi ha beväpnade människor med de attityderna?

Pratade med Tetta. Där är det full rulle. Kul energiknippe. Kolla hennes blogg.
Det är mycket med det här med blogg. Har suttit i tre timmar och försökt hitta en räknare, men inte lyckats.
Nej nu tror jag att jag sätter tejp över tonhuvudet och lägger ner för i dag. Kan vara lite svårt att bromsa min överhettade hjärna, den går i ett som en atomdriven velodromkula.

Till slut gav jag upp efter att ha micklat och trixat för att själv göra en blogg som jag själv ville ha den. Men med hjälp av geniet Robin Perdén som går på Nacka Media Gymnasium. Han har fixat sidan precis som jag ville ha den. Ett geni helt enkelt. 13.37. Super Tack!!! Kolla in hans Showreel 09. Han är 17 år!
Dagen med nyheter och radio:
Tröttsamt med politiker som aldrig svarar på frågor utan har utbildats till att alltid prata om lösningarna. Det känns som att dom bara står och försvarar sina löner.
Jag tänkte även om man skulle åka och hälsa på förra chefen för Carnegie. Jag menar efter en sådan konkurs så måste han nu bo i en etta i Bandhagen och åker tunnelbana till socialen. Men jag hörde att han precis har byggt en lyxvilla i Funäsdalen medans vi skattebetalare går in och betalar för hela kalaset.