Jag hoppas hela tiden, men mörkret behåller sitt starka grepp om mig. Hur jag än slingrar och vrider så kommer jag inte riktigt loss. Nu börjar jag känna att greppet blir lite lösare.
Det är skönt att ha några människor att prata med så att man kommer ut ur sig själv. Kanske lyckas man att få tillräckligt med distans så att man kan tänka lite objektivt. Komma upp lite så att man kan se stigarna som leder ut ur ”the valley of death”. Först pratade jag med Tetta, hon hade problem med sin hund som var ute och jagade snöskotrar på en sjö. Det gick så vilt till att skotrarna till slut var tvugna att stanna. Senare pratade jag med Peter från Frontface.se som håller på med en artikel om mig och boken. Han hade dessutom en hel del nya idéer som innefattar ett globalt tänkande. Sådant är alltid upplyftande, man behöver komma ut ur boxen. Jag och Felix åkte ner till macken och köpte diesel och lite godis. Det fick bli så i dag, behöver en liten dopamin rush för att försöka bryta cirklarna.
Jag vill väl försöka att gjuta lite hopp om framtiden genom att visa den här filmen om hur vacker människan kan vara i perfekt harmoni med sin omgivning.