Dagen i går avslutades lite bättre även fast det tog en timme att somna. Jag gjorde klart vinflask designen och kände mig nöjd. Visade upp dem för barnen som tyckte att de var coola och snygga det kändes bra. Ringde Bigge en sväng och vi kan ha de mest fantastiska filosofiska diskussioner. I går handlade det om allt möjligt men vi stannade upp vid hur jaget blir en produkt av den värld som formar en som människa. Vad är det sanna jaget och finns det över huvud taget, eftersom man är en produkt av alla sina upplevelser. Om du känner samhörighet med en filosof (i den här diskussionen Wittgenstein) och i hans lära finner man sig själv. Är det då Wittgenstein som talar till dig eller är det du som vill att hans ord skall passa dig. Detta kanske så pass mycket att du är villig att göra små förändringar i din egen hårdisk för att din filosof skall kunna passa in. Som att fila om en pusselbit. Det intressanta blir vad en sådan handling får för konsekvenser i det långa loppet. Den pusselbiten som skulle sitta där och som du inte orkar leta reda på, vart tar den vägen? Om någon säger att det är så här det är detta är sanningen. Man borde kolla då upp den människans referenser först innan man anammar vad det är människan står och säger. Det är väldigt få människor på planet som har körkort för att dela ut sanningar till höger och vänster. Kom ihåg att om någon plötsligt pekar och skriker: - Titta en häxa! Så har vi som förmåga att genast fråga vart då? I stället för att fråga: - Hur kan du veta det?
Vi har så många frågor och livet är så kort. Saker som anses vara små och triviala i andras ögon (det kan vara något elakt som någon har sagt till en som barn) är stort som ett berg eller en mur som man aldrig kan bestiga eller klättra över. Frågan "varför" växer till ett stort frågetecken som till slut täcker hela ansiktet och skymmer sikten för livet som bara hänsynslöst passerar där utanför.