Dagen i går fortlöpte som ett svart mörker. Fick ett hotfullt mail som visade sig vara ett missförstånd, men det räckte bra för en känslig konstnärssjäl att få ont i magen och bara gå i däck. Nu är det en ny dag. Hoppas att den har något possitivt med sig. Började dagen med att hinna ta lite frukost med min dotter innan hon drog till skolan. Sedan slänga in en tvätt, kasta sig i duschen, tömma diskmaskinen och fylla på den med ny disk.
Radion står och går i bakgrunden hela tiden och jag hör allt ifrån att Carnegie nu går över till två riskkapital företag. Det jag hinner tänka är, undrar om vi skatte betalare redan har betalat av en del av deras skulder, innan nästa nyhet. Sverige förlorar en order på JAS plan till Norge på grund av att man har räknar lite fel på några miljarder. Så Norge köpte Amerikanska plan i stället. Nu är det väl så att Norge är med i NATO och det är väl USA, och USA's ekonomi går på knäna. Så om någon frågar mig så är det väl inte så konstigt att de kommer att köpa plan i från USA.
Sedan går det över till kravodlade bananer och att Schweiz största bank hotas av konkurs. Svenska banker som på förmiddagen står i radio och pratar om ny emissioner och senare på em. trumpetar nyheterna ut att Svenska banker går bra trots krisen.
Mitt i allt står jag och undrar vad jag skall göra med all den här informationen. Det är kanske detta som gör att folk går in i väggen. Information overload. Man hinner helt enkelt inte sortera ner all information i mapparna på hårdisken, utan allt blir till små mappar som bombarderar skrivbordet med ljusets hastighet, tills ram minnet tar slut.
Nyheterna gick ut för någon månad sedan på teven och säger stolt att nu utökar vi nyhets sändningarna till en timme. Som att det är en bra sak i publiksercvice anda. Det enda jag tänker är hur kan dom veta det? Tänk om det inte händer något. Sitter man på redaktionen och säger: -Vi är bara uppe i 47 min nu, har vi ingenting annat vi kan slänga in. Kan vi lägga in en fler dygns prognos på vädret eller något?

Jag bara undrar?