Nu står jag på St Eriksplans tunnelbanestation klockan 05.15 och det känns så där overkligt sureal. Som om man är med i en fim som Matrix. Tyst tomt och magiskt ensamt. Det är väldigt poetiskt att vara ute så här tidigt det känns som om man är den enda människan på planeten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar