Tack.
Jag vet inte om jag gör det. Tycker att läsarna på sidan sjunkit och det verkar vara viktigare för majoriteten att kommentera (750st) om Linda Rosing äter potatis till lunch än om mitt ifrågasättande av politiska partiers vilja att göra reklam tv. Vilket nu till min förbannelse och skräck verkar bli verklighet. Jag hör om vuxna som mobbar andra vuxna på sina arbetsplatser. Jag hör om människor som säger att just deras liv och värderingar är högre stående så att det tycker sig ha rätten att mörda andra människor (Mördandet av homosexuella i IRAK). Är våra liv så fattiga eller känns de så betydelselösa att vi finner en större mening i att kritisera andras liv för att bekräfta oss själva. Vad är det som är viktigt för oss? Vi bestämmer själva.
Hur många känner till Park Sang Hak, mannen bakom uttrycket Park Balloons. Han skickar helium ballonger med flygblad från Nord Korea över till Syd Korea och kritiserar regimen där. Vi kan komma upp med vilka ursäkter som helst, men det är vi själva som bestämmer hur vi vill leva våra liv.
Är det för att du försvinner in med mig i det som inte finns? Eller förlora jag dig ur sikte?
Kram.