Sanning?

Funderar på fördomar, krav, förväntningar, sanningar och meningar. Varför är vi så osäkra på om vi duger som vi är? Varför har vi så svårt att ta in att alla andra människor tycker att deras liv är sanningen den med. Jag hörde en person ropa högt av förvåning till en annan:
- Va’! Kramas inte ni hemma!
Det som är helt naturligt för en person, är helt onaturligt och helt främmande för en annan. Men det innebär inte nödvändigtvis att det är fel, bara annorlunda. För den människan där man inte kramas hemma är det helt naturligt och att ens försöka kramas där skulle bli helt onaturligt och kännas krystat och onormalt. Så varför skrämmer, irriterar eller förvånar det som är annorlunda oss så mycket. Känner vi att vår egen mening eller sanning blir hotad. Eller blir vi förvirrade om det kanske finns andra sanningar som skulle visa sig vara mer sanna än min egen. Vad händer då med hela min uppväxt och relationen till alla mina förebilder och familj som hittills har format mig till den jag är. Är jag rädd att jag måste revidera allt jag tidigare lärt mig för att byta ut mot det nya. Tror vi att det enbart kan finnas en sanning. Varför inte bara plussa på den man redan har med lite ny information så blir det kanske inte lika hemskt att byta ut gamla sanningar mot nya.
Det ena behöver inte utesluta det andra.

Vissa fattar en ståndpunkt.
Sedan fattar de inget mer.

Om man dömer andra och ibland även våldför sig på minoriteter eller det man inte känner sig tillfreds med. Det enda man gör då är att man avslöjar sig själv och skriker ut till sin omgivning om hur inkompetent och rädd man är för sådant som man inte själv kan hantera.

Det viktigaste är att du får göra vad du vill med ditt liv. Jag vet inte vad som är normalt eller onormalt. Jag vet bara vad jag vet och har ingen rätt att döma eller värdera andra människors liv. Den enda regeln som finns är att du skall inte skada någon annan människa på din resa genom dit liv. För alla andra har precis samma rätt som du själv att leva sitt liv precis som de vill och ditt liv är bara en sanning för dig.

Det blir inte så kontinuerligt bloggande nu. Hoppas att ni har överseende.

P.