All or nothing.



Börjar med att ta tag i grov jobb som att göra det sista på websidan för kläderna. Sedan reklam vepora till SM i longdrive. Skönt att göra avslut på långa jobb. Sedan hade jag lovat att köra Felix till Borlänge för att kanske köpa en ny gitarr. Jag har köpt hans två första sedan har han köpt en själv och tänkte byta in dessa för att kanske ha råd till den han vill ha. Efter en del brustna illusioner och tillmötesgående släktingar sitter han just nu och stämmer sin nya gitarr ”och han är så lycklig”. Själv skulle jag förbi tygaffären och titta på mönster och lite andra saker. När jag kommer in så är det som att någon bara drar ur sladden och jag förstår inte varför jag är där. Kommer ut utan att ha köpt någonting. Åker till Falun igen där allt hinner stänga innan jag kommer fram så allt jobb på förmiddagen måste levereras i morgon i stället. Det enda jag har med mig hem är ett måttband. Men det behöver jag, så det var bra.

End of the line.



Jag måste bara förklara lite hur min hjärna fungerar. Det första jag tänkte på i morse när jag vaknade var. Tänk om Kina och Japan tvivlar på USAs återbetalningskapacitet på de stora lånen. Kina och Japan har nästan lånat ut halva USAs hela stads skuld. USA i sin tur använder lånade pengar för att hålla sina värsta motståndare i schack genom att hota med att dra in bidragen om de inte sköter sig. Hm…så fungerar jag.

Dagen börjar kallt som vanlig, inne på fjärde dagen nu. Får tag på Peo som berättar att han inte har kunnat hitta ett brännarfäste men att han har hittat en begagnad brännare som kan fungera. Jag kan få den senare i dag. Sedan måste jag besiktiga min bil innan sista mars. Ringer bilbesiktningen och en lagom snorkig telefonist talar om för mig att den första tiden är i början på maj och att jag kommer att få körförbud hela april. Jag frågar om det finns någon annan lösning nu när jag betalat både skatt och försäkring. Nej svarar hon och det var det. Det är ett svar som jag inte kan acceptera. Jag åker till bilbesiktningen och en otroligt trevlig mekaniker tar sig tid och lyckas fixa en tid 13.40. Hurra för sådana människor. Det är ingen idé att åka hem så jag drar ner på staden. Pratar en stund i telefon med en underbar och fantastisk människa och försöker att ordna ett möte, men det verkar svårt. Jag tar en liten sushi och lyckas locka in AC som passerade utanför. Kul att se henne det var ett bra tag sedan jag såg henne sist. Sedan upp till besiktningen, bilen gick genom utan anmärkning 13.37. Efter det letar jag efter en billackeringsfirma som jag hoppas skall kunna hjälpa mig att motivlacka ett klubb huvud åt Johan Tumba som han skall ha på SM i longdriving. Hinner med ett shortstop hos Temple of Art och lämna en dedikerad litografi. Sedan hem för att gör en visitkortsdesign till tankesmedjan i Stockholm som jag skall jobba med. Jag jobbade klart med kortet men sedan var jag tvungen att sluta för jag var så kall om fötterna att jag tappat känseln. Peo glömde brännaren men jag kunde åka och hämta den själv hos honom vid 18.00 och efter att ha bytt delar
och mekat med tre brännare så klockan 21.00 går den i gång och redan nu 22.10 medans en tvättmaskin står och går märker jag en skillnad på luften i huset. Nu kan man börja jobba igen. Fast först skall jag hänga tvätten.

Ingenting nytt.



Inget oljebrännarfäste än, kanske i morgon bitti. Gjorde klart allt kontorsarbete fram till lunch. Sedan har jag jobbat med att fixa i ordning syateljén men håller på att bli helt galen när jag inte hittar ett mönster som jag tänker använda som grund till mina jackor.

Kall Lördag.


Peo ringde i går och berättade att han hade hittat en person som eventuellt har ett fäste till min nya brännare. Men han är i Älvdalen och kommer hem på söndag. När jag vaknade i morse och tittade ut bestämde jag mig för att stå ut i två dagar, tills han kommer hem. Det går inte att vara kreativ när man fryser så jag tog tag i kontorsarbete som jag har skjutit upp alldeles för länge. Så med vantar och mössa är det kontoret som gäller. Jag satte Miami Ink i dvdn så det var någorlunda uthärdligt.
Det är ett av mina favoritprogram. Programmen innehåller så mycket från personligt drama till ren fåfänga, inbakat i en kreativ och levande miljö. I dag struntade jag i kylan och lagade maten. Det blev ruskigt gott.
Smörstekt Kummel med nykokt bladspenat med lite smör, salt och svartpeppar. Färsk spenatpasta med hackade soltorkade tomater samt vitvinsås. Som sagt ruskigt gott. Nu blir det en kopp VARMT rooibos ingefärate som avslutning.

Earth hour!


En snabb påminnelse, Earth hour kl 20.30.
All info finns på:
http://www.earthhour.org/home/
Alla tillsammans, en otrolig kraft.

Kolapps.

Tänkte att jag skulle jobba med kläderna i dag. Men när jag vaknar 05.40 så är det kallt och pannan har lagt av. Ner i källaren och köra de vanliga rutinerna men ingenting funkar så jag väntar till 07.30 innan jag måste ringa min brännare doktor Peo. Han kunde komma förbi runt lunch. Sedan kom Felix tillbaka och hade missat bussen så jag skjutsar honom till skolan. Det är för lång tid tills mitt möte ca: 12.00 så jag åker hem och försöker jobba. Men det är svårt att koncentrera sig när det blir kallare i huset och man inte vet vad som är felet. Peo kommer vid 11.00 och har med sig en annan brännare. Den passar inte i fästet fast det är samma märke men en nyare modell. Så vi börjar plocka isär den för att plocka delar. Vi byter ut oljepumpen och efter en massa skruvande och fixande är den till slut på platts. Vi tar ner den i källaren, monterar den och pannan går igång. Vi tar en kaffe och pratar lite innan vi måste iväg. Peo till ett möte och jag till ett annat. Kattis är utbildad mönsterkonstruktör och äger ett coolt ställe som är espressobar samtidigt som hon säljer ekologiskt mode och streetware. Det är en riktigt juste stämmning där. Hon tittar på mina skisser och ger mig lite tipps om vad jag behöver tänka på när jag gör mina jackor. Sedan kommer Jörgen förbi och vi har en underbar diskusion igen om människan i relation till sitt liv och sin omgivning. Åker en sväng förbi Temple of Art och morsar på grabbarna innan jag åker hem. När jag kliver in hemma känner jag att det är kallt och mycket riktigt så har pannan stannat igen. Jag hade köpt lite fisk, färsk spenat, soltorkade tomater, grön färsk pasta och vitvin sås och tänkte laga en god middag (kanske för två);). Men efter tre timmar då jag plockat isär den nya och gamla och modifierat delar för att inse att det inte fungerar. Så blev jag så trött att jag la fisken i kylen och åkte för att köpa pizza och godis. Huset blir kallare för varje minut och i morgon bitti åker jag till tippen i hopp om att hitta ett annat brännarefäste.

THIERRY MUGLER.
En av mina absoluta design favoriter.

Klockan är 05.45 och jag har ett ägg som kokar och en tvättmaskin som går. Vaknade av att det var kallt och insåg att pannan hade stannat. Det hade den gjort i går med. Men efter att jag åkte in till staden i tron på att det var ett nytt munstycke som behövdes och köpte ett, börjar jag bli orolig att det kan vara någonting värre. Jo då vi fick bär ner lådan till lastblilen som inte kom upp för backen. Chaufförens mobil ringde och han hade musiken till filmen Fredagen den 13:e som signal...respekt.
I dag skall jag börja med att göra en logo till en internationell tankesmedja som jag har fått erbjudande om att vara med i. Sedan när affärerna öppnar skall jag åka och titta på tyger. Jag skall designa och sy tre plagg för mitt nya klädesmärke. Det skall bli riktigt roligt. Jag tycker om att sy och det var ett tag sedan nu. Jag har dessutom gjort en ny bekantskap med en så trevlig butiksägarinna som även visade sig vara mönsterkonstruktör. Så jag tänkte svänga förbi och hoppas att hon är inne och har tid för att titta på designen och om hon har några roliga lösningar på konstruktionen.
God morgon.
Då kör vi.

Döma eller dömas.

I’M BACK!!!!!!!

Hela dagen i dag blir det kläderna som gäller.


Jag hör en Sverigedemokrat som förespråkar dödsstraff på radion och tänker på Fyodor Dostoevsky 1821-1881 uttalande om att ett samhälles hälsotillstånd kan bedömas genom att man studerar sina fängelser.
Det finns ju enklare svar på denna fråga som att jag skulle aldrig vilja tillhöra ett samhälle som har sådana värderingar att man dödar någon annan. Då blir samhället identiskt med den det dömer.
Men när vi dömer så gör vi det utifrån en värdering som i de flesta fall grunda sig på vår moral. Moralen grundar sig i sin tur på att vi tror oss ha funnit en mening som senare har utvecklats till en ren sanning. En sanning kan vi vara villiga att till och med försvara. Ibland ända in i döden. Vi kan till och med tortera, lemlästa och utrota i sanningens namn. Men försvarar man är man aldrig tillräckligt öppen för att vara hundra procent objektiv. Så vad skall dömas? Det slutgiltiga resultatet eller det som har skapat det, som föräldrar, skola och ett elitinriktat samhälle som inte ser till personliga behov utan kategoriserar individer i produktiva eller oproduktiva grupper. Vi får inte glömma bort att historien talar om för oss om och om igen är att även de största sanningarna förändras och ibland räcker det inte med ett ”förlåt vi visste inte bättre” för att allt skall bli bra igen. Piloten på B-29 flygplanet Enola Gay Robert A. Lewis som efter att ha släppt den första atombomben över Hiroshima skriver I sin log ”My God, what have we done?”
Jag kan liva upp stämningen jag.
God morgon nu kör vi.

Så var det avklarat. Vaknade 06.30 och fixade i ordning det sista innan jag skulle sticka till föreläsningen. Kommer ut där kung Bore har slagit klorna i världen och bilen var totalt in isad. Till slut kommer jag iväg en kvart försenad. Det visade sig inte vara någon fara med tiden när jag kom fram och föreläsningen gick lysande. Skratt och applåder samt några böcker sålda. Sedan ner på stan och åkte förbi Tempel of Art. Vi gick för att ta en fika och Jocke åt lite frukost. Strax innan blev jag stoppad av polisen och fick visa mitt körkort för första gången någonsin. Jag försökte sälja lite böcker till poliserna men de var utan kontanter. Mike, Mårten och Jocke är helt uppslukade av sitt äventyr. Om två veckor åker de till Borneo. Så vad vi pratar om under fikat är spindlar, ormar och dödliga sjukdomar. Sedan bär det av hemåt för mig och resten av dagen blir det kontor. Skriva och få iväg fakturor, det tar alltid så mycket längre tid än vad man tror. Men nu är det gjort. I morgon kommer de och hämtar lådan och vi får väl se om de kommer upp för backen med lastbilen, annars får vi väl bära ner den till vägen. Den väger bara 36kg tack och lov.

Tyvärr inte så mycket tid för bloggande i dag. Blev precis 22.58 klar med föreläsningen som jag skall hålla i morgonbitti. Sedan är det mycket som skall göras men inte lika tidspressat.

Blev räddare i dag när tre journalister från de sörsta tidningarna svarade ett rungande jaa på frågan om de tyckte att vi skulle ha politisk reklam i teven. De använde precis de argumenten som jag skrev om igår, varför inte på teven när det finns i tidningarna och att människor kan välja själva. Jag blir helt förtvivlad när jag hör dessa så kallade journalister. Är de födda i slutet på 1980 och har bara erfarenheter från en värld som sätter upp Paris Hilton på en piedestal och kändiskap är allt. Nä gå hem och läs John Pilgers The Hidden Agenda och lär er vad erat jobb handlar om. Det viktigaste är inte att ha en bild på sig själv i slutet på artikeln.

Tack Anders. Det är verkligen otroligt viktigt, så sprid bloggen vidare så att alla får en chans att läsa.

Demokrati för eliten.

Måste bara göra ett inlägg i debatten angående att man vill få möjligheten till att köra politisk reklam på teven. Det får inte helt enkelt inte hända. Även fast tevekanalerna ser otroliga reklamintäkter strax runt hörnet. De kommer att kämpa med näbbar och klor via lobbyister och sitt eget media nätverk för att det skall bli verklighet. Det rör sig om massor av miljoner kronor i plånboken. Men ett sådant tillstånd skulle innebära att man skapar ett moment 22 inom det som håller ihop vårt samhälle, nämligen demokratin. Blir du stor så har du råd med reklamen och kan bli ännu större och få mera pengar för att göra mer och bättre reklam. Har du inga pengar kan du alltså inte göra någon reklam och får därför inte in mer pengar och kan alltså inte vara med i demokratins elitserie. Utan får nöja sig med att spela i gärdesgårdsserien där alla jobbar ideellt. Har vi tänkt igenom om vad som skulle kunna hända om en tung finansiär gick in och sponsrar ett ultrahöger nationellt parti med en massa miljoner. Skall då ett vinstintresserat teveföretag får avgöra var vi drar de demokratiska gränserna i yttrandefrihetans namn. Om man tittar sig runt omkring och ser vad pengar i sådana sammanhang har bidragit till genom historien, så är det inte mycket som har varit positivt. Det är klart att teve kanalen som bara har ansvar inför sina aktiägare och nästa kvartals rapport. Alltid när sådana här frågor dyker upp använder sig av gamla klyschor som: Människor kan välja själva och det är inte vårt jobb att tala om för dem att de klarar av reklam i tidningar men inte på teve.
Men då skall vi komma ihåg att när vi blir rädda slås förnuftet ut. Om någon plötsligt i en folkhop pekar och skriker: -TTTA EN HÄXA!!!!!! Så vänder sig alla i den riktnigen och ropar: - Var…var!!!! Det är otroligt få i ett helt land som vänder sig mot den som pekar och skriker: - OCH HUR FAN KAN DU VETA DET!!!!!
Titta på det här och tänk efter var kommer alla dessa pengar ifrån.
Det här var inte gratis. Hur skulle det ha gått om han inte hade haft sin pr-agent och imageproducer Goebbels vid sin sida.
Vi måste även vara ärliga mot oss själva när vi dömer och säger att nu vet vi bättre. Men vi är bara människor och det skulle kunna hända igen i den sekunden vi tittar bort för ett ögonblick.

Jag kände bara att det var viktigt att visa även nästa klipp som även det är ett kritiskt inlägg i den politiska tevereklamsdebatten. Men detta klipp skapar inte en klassisk hotbild mot nazismen som man kan känna när man ser den hysteriska masspsykos som man själv inte vill identifiera sig med.
Men för att vi skall förstå varför sådant här kan hända måste vi förstå båda sidor. När man ser det här med den musiken som är pålagd, så förstår man det storslagna och vackra som människor måste ha upplevt när förändringarna blev så drastiska. Det är precis de här parametrarna som reklambyråer och lobbyister jobbar med på uppdrag från sina betalande kunder.

P. Grön bygger en låda.
Vad som behövs är:

1kg rensade färska sardiner (småsill eller liten strömming går också bra)
2 vitlöksklyftor
2 gula lökar
2 morötter
1 tsk tomatpuré
2 dl olivolja
1 ½ dl rancio (kan ersättas med Monyilla Dry)
½ röd chilipeppar
2 lagerblad
2 kvistar timjan
salt och nymald peppar

Ta bort huvudena och rygg benen på sardinerna. Värm ¾ dl av oljan i en stekpanna på hög värme. Lägg i sardinerna och stek dem tills de får en gyllen brun yta, ca 3 min på varje sida. Låt dem rinna av på hushållspapper och ställ dem åt sidan att svalna. Skala vitlöken, den gula löken och morötterna. Skär löken i tunna skivor och riv morötterna. Hacka chilin. Smula slutligen lagerbladen. Värm resten av oljan i en stekpanna och fräs löken försiktigt tills den mjuknar.
När löken är nästan klar, tillsätt morot, vinäger, vin, vitlök chili, lagerblad, timjan och tomatpuré. Salta och peppra efter smak. Koka i 20 minuter under försiktig omrörning. Smaka av och krydda om så behövs. Häll en tredjedel Escabechen i en form. Lägg i halva mängden sardiner. Häll på ytterligare en tredjedel av röran. Fyll på med återstoden av sardinerna och täck till slut med resten av röran. Täck över formen och låt den stå i 3 dagar i kylskåp före servering.
Det var väl inte så svårt.

LUFTSLOTT PÅ KREDIT.
Jag ser på trafiken och tänker. Hur kan man producera så dyra saker som tex. Bilar. Man måste veta att ingen egentligen har råd att köpa en. Man måste ha en plan. Först måste man få folk att vilja ha produkten. Via reklam som grundar sig på våra just nu tidsenliga behov. Egot, miljön, sex. I filmer kan vi se skådespelare som spelar människor med värderingar som vi i vår vildaste fantasi aldrig kommer att kunna leva upp till. Men om vi kunde skulle vi inte tveka. Vi kan till och med sätta upp dessa skådespelare på grund av de karaktärer de spelar på skyhöga piedestaler och dyrka dem som gudar. Då måste vi förstå att en skådespelare ställer sig där någon säger att han/hon skall stå och säger det någon har skrivit och gör det någon talar om för dem att göra. Sedan blir dessa karaktärer förebilder i reklam och all annan media. Produkter som talar om vår status i stammen. Det som bevisar din status i en Afrikansk stam, kan vara hur stor platta du har i underläppen eller hur många halsringar du bär. Här har vi andra bevis på din status: En dyr klocka, en dyr bil, en dyr hanväska, dyra solglasögon, dyra skor, en stor bonus, en exklusiv mobil, ett exklusivt hus.
Ser vi ett mönster här eller. Allt handlar om pengar. Inte om värderingar eller humanistiskt handlande. Men om dina tänkta kunder inte har dessa pengar men vi har fått dem att vilja köpa produkterna. Varför inte samarbeta och tillsammans öppna den här otroligt potentiella marknaden. Om man får med sig några som har pengar och de blir villiga att låna ut dem mot en bra profit så blir det möjligt . Om man dess utom betalar en del av profiten till staten så kommer de att hålla sig lugna tills något alvarligt händer. Vad som händer är att vi bygger ett samhälle som består av luftslott som dessutom är byggda på kredit. Illusionen av kejsarens nya kläder verkar vara den lydande religionen. Eller som jag hade tänkt trycka på en tröja ”Vanity Fair where ignorance is bliss”

Tack MiansArt. Sådant värmer ett insnöat konstnärshjärta. Om du gillar det jag skriver så kan jag rekomendera min bok, den handlar om allt det här. Det är bara att klicka på den svartvita bok ikonen.

Jag tittade på en så intressant dokumentär igår om lånekraschen på den Amerikanska fastighetsmarknaden. I centrum av filmen fick vi följa poliser vars huvudsyssla nu var att vräka folk ut ur sina hus, och de som blev vräkta. Man åkte genom villasamhällen som hade förvandlats till spökstäder. Där hade de få som bodde kvar målat gardiner och blommor på de igenspikade fönstren för att det skulle se ut som att det bodde folk kvar. Annars skulle det vara alldeles för deprimerande sa de. Ett inslag i dokumentären handlade om hur det kunde bli så här. Det är av ren girighet från banken. Jag skall försöka förklara även fast jag inte riktigt förstår själv. Man låter alla som har ett jobb få låna pengar, så kallade risk lån. Lånen som banken äger säljer man till ett bolag som man själv har i ett skatteparadis. Därifrån skickas de vidare till ett annat bolag och omvärderas till företag som sedan säljer aktier som människor över hela världen kan köpa. Detta gör att en aktieägare i Hongkong är med och betalar räntan och amorteringar på ett hus i Idaho.
Vill vi ha det på det här sättet. De kunde ha frågat mig som har blivit avstängd från grundskolan om det kommer att fungera i all evighet, och jag skulle svarat: - NEJ! Men borde ni inte ta och sluta någon gång, nu får det väl tamejfan räcka. Jag tycker att man borde sätta upp en regel över hela världen att en person får inte äga mer än låt oss säga 25.000.000. Resten måste delas ut bland behövande. Då skulle det finnas över så att det räckte till alla. Men tyvärr så livnär sig kapitalismen och girigheten på skillnaderna i hierarkierna. De är dessa som får oss att vilja sträva högre och högre och högre. På jakt efter vad frågar jag mig? Man vet att du blir inte gladare av pengar, livet blir bara lite lättare. Sedan dör du och du får inte ta med dig någonting.
Denna girighet framkommer även i bonusdebatten. Kommer ni ihåg att för inte så länge sedan så hette bonusar fallskärmar och vi hade samma debatter då. Kan vi inte bara sluta. Privata bolag som vill ge belöning åt sina bästa travhästar. Vilket innebär att om statliga bolag vill ha kvar sina bästa travare så måste de följa efter. Det blir en ohållbar spiral. Allt borde bara sitta i lönen. Förbjud bonusar, förmåner och låt allt ligga i en vanlig löneförhandling.
Man brukar säga att hellre gråter jag i en Rolls Royce än i en gammal Volvo. Men jag vet inte om jag kan hålla med. Om du gråter i en Volvo kan du alltid tro att det blir bättre om du i alla fall hade en Rolls. Men om du gråter i en Rolls då har du bara allvarliga problem.
Vad vi alla igentligen kanske behöver är att våra föräldrar går ner på knä och tittar oss rakt in i ögonen och ler lite innan de lugnt kramar om oss och säger: - Det är helt okey, jag älskar dig för den du är och du behöver inte bevisa någonting för mig. Då tror jag att många människors tomhet i bröstet skulle läka ihop och försvinna.

Ja varför blir det så här. Jag har så mycket att göra så jag blir helt förvirrad ibland. Då kommer bloggandet långt bort. Limmade lådan i natt men insåg att jag behövde komplettera lite så det blev lite mer limma. Sedan samtal och mail om föreläsningen nästa vecka samt ett samtal om att jag skall vara gäst konstnär hos en konstförening. Designa reklam vepor för mitt klädesmärke till en golftävling. Det innebär att jag gör den grafiska formspråket. Tar fram offerter på tryckning samt matreal. Frågar Martin om han kan konstruera en bra lösning för att sätta upp dessa samt vad det kommer att kosta. Sedan ringer en och säger att det inte skall bli några vepor. Men tack vare att jag av någon anledning inte kan få in minklädfirmas ny mail i min outlook så har en massa mail gått mig förbi. Så det skall visst göras visar det sig sedan. Ringde och sökte en person som jag gör ett stort utsmycknings arbete åt som visade sig vara i Danmark i går och i möte hela dagen i dag. Fick mail från en klädestillverkar kontakt i Thailand att han åker hem om två veckor och inte kommer att hinna ta tag i det nu. Så då har jag fått en annan kontakt som syr upp i Kina fast små kollektioner. Ingen idé att tala med Ulf förens det är klart, och han är ändå i Hongkong. Måste ringa DHL angående felskickade papper som skall till Göteborg. Kollade med BTJ ( Bibliotekstjänst ) angående hur långt de har kommit med min bok. Får svar i början av April. Gick ner till posten för att få lite frisk luft. Nu kokar pastavattnet så då passar jag på att skriva lite. Nu är det försent att kolla med fraktfirma vad det kommer att kosta för att skicka konsten med bil.
Nu är pastan klar.

Nu kom jag på var texten kom ifrån. Det är en fri översättning från det slutliga talet som Charlie Chaplin håller i slutet av filmen Diktatorn från 1940. Jag tänkte använda det i min föreläsning och fråga folk om när de tror att det var skrivet. Det är som att vi alltid genom tiderna har varit medvetna om våra problem, men intresset för vårt självbefinnande är en instinkt som är viktigare. Det är verkligen inte förens när problemet står och knackar på vår dörr, som vi är beredda att ta på oss arbetshandskarna och göra något åt saken. Vi kan ju till och med röka fast det står med stora bokstäver på asken att det kommer att döda dig. Men det är ett budskap som inte går in förens läkaren pekar på röntgenbilderna framför dig och säger att det är över nu. Då är man villig att sluta genast, börja träna, äta rätt och dricka mycket vatten.
Bara i dag (07.35) har jag redan hunnit höra om Obamas kamp mot bonusar, uteblivna hjälpinsatser i Gaza, grisar som skållas levande, finans ministern skall uttala sig i bonusfrågan senare i dag, torkat urin till åkrarna där man kan ta bort avfall från mediciner. Vilket man inte kan göra vid vanlig vattenrening, vilket i sin tur att har inneburit att via urin som innehåller hormoner från p-piller har vi fått en del mutationer på fiskar som har blivit tvåkönade. Själva blir vi sittande som Homer Simpson efter reportaget och med ett drömskt litet leende på våra läppar lugnt säger: - Wooow, tvåkönade fiskar.

I dag blir det lite farande hit och dit, då jag skall hämta virke för att bygga lådan bla.

Ja så här kan det också bli ibland. Började dagen utan att bloggen ens fanns med i mitt medvetande. Orkade inte lyssna på radion och var ganska själsligt utmärglad efter det att jag betalat en mördande stor elräkning. Jag blir så irriterad över att även livets nödtorft skall kosta pengar. Att ha tak över huvudet plus vatten och värme Tettan berättade att en vatten ledning hade gått sönder där hon bor och det hade satt hela samhället ur spel. Tänk bara att du inte kan spola. Vi tror att vi blir starkare med utveckling men många gånger kommer vi bara längre och längre bort från livets verkliga mening.
I dag skall jag fernissa tavlor och beställa virke som jag skall bygga en fraktlåda av till konsten som skall skickas. Efter det skall jag göra klart några sidor till webben för mitt nya klädmärke. Jag letade igenom massa skisser i jakten på en bild som jag ville använda. Det finns så många högar och det är blandat skisser och texter på alla papper både på fram och baksidorna. Jag hittade den här texten och kände att jag ville dela med mig:

Vi vill alla hjälpa varandra vi vill leva bredvid varandras lycka inte bredvid varandras olycka. Vi vill inte hata eller förakta varandra. Den här jorden har plats för oss alla och den goda jorden är rik och kan förse åt oss alla så att våra liv kan bli fria och underbara. Men vi har förlorat vägen. Girighet har förgiftat människans själ och har barrikaderat världen med hat. Vår kunskap har gjort oss cyniska och vår intelligens har gjort oss hårda och elaka. Vi tänker för mycket och känner för lite. Vad vi behöver mer än teknologi är kommunikation. Vad vi behöver mer än intelligens är vänlighet och ömhet. Utan dessa egenskaper blir livet innehållslöst och vi kommer att vara förlorade.

Den var väl värd att dela med sig av.

I och för sig så har bara halva dagen gått så jag kan fortfarande hinna jobba lite. Men när man tittar ut en sådan här dag så känns det nästan straffbart att inte gå ut och hylla våren med sin närvaro. Jag tog en kopp Rooibos te, en liten Cohiba cigarr och satte mig på trappan och njöt utav att höra droppandet från taket. När cigarren och teet var slut så satte jag på Ipoden med lite Burt Bacharach och Earth Wind and Fire. Helt underbart. Efter en stund började solen att skymmas lite av trätopparna så jag gick in. Men när jag stod uppe i sovrumsfönstret och kände värmen. Öppnade jag dessa för första gången på hela vintern och fick in frisk varm vårluft. Då blev jag så till mig att jag ställde mig i solen och spelade Du skall inte tro det blir sommar och My funny valentine på trumpet.

Det blev ingen slutrapport i går men det var ju ett ganska långt inlägg ändå.
I går vid lunchtiden ungefär kom Anderz förbi. Han har pratat ett tag om att vi skulle åka upp till en gammal arbetskollega till honom som har öppnat ett stentryckeri i Styrsjöbo. Så nu passade all timing och vi sätter oss i bilen och ställer in siktet mot Leksandstrakten. Det går förvånandsvärt smidigt att bara gena genom landet via Sågmyra, och rätt var det är är vi i Leksand. Utan gps så hittar vi även Styrsjöbo och stentryckeriet. Det drivs av en förtjusande och trevlig kvinna med namnet Eva. Tryckeriet ligger i en gammal fäbodsliknande byggnad som Eva har totalrenoverat själv och nu ensam driver. Hon berättar historien om när det brann och hon lyckades på några minuter tömma hela galleriet innan hela taket var borta. Allt det här var borta.

Eva dukar fram lite fika och vi sitter, fikar och pratar framför hennes kamin. Hur mycket mer Dalarna kan det bli, man kanske till och med sitter i en sån kultur explosion att det var i dessa trakter de spelade in Fäbojäntan. Konst, erotik och urkultur på samma ställe…13.37. Vi fikar lite mer och pratar, Anderz och Eva pratar lite gamla jobb minnen och sedan bär det av hemåt. När vi passerar Sågmyra tar vi en sväng in förbi Lager 157. Det är en stor outlet och man vet ju aldrig. Jag hittar faktiskt ett par Filippa K byxor för 90:-. De har kostat 1300:- så det tycker jag att jag kan unna mig.
Det kändes lite wierd att publicera bilden. Jag vill inte ta över Linda eller Blondin-Bellas plats i bloggosfären. Men 90:- jag kände att jag bara måste visa. Det räcker inte ens till knapparna och blixtlåset.