Jag är helt hopplös. I går blev det godis igen. Jag och Felicia åkte ner för att köpa lite som film godis. Nu tänker jag inte berätta mer om min svikande karaktär. Men det var lika gott. Sedan kollade vi på en b- zombie splatterfilm. Att se en zombie film, med en godispåse i knät och mina barn på varsin sida, livet kan inte bli bättre. Att ha barn som vill umgås med en innebär väl att man har gjort någonting bra.
Gick upp sju och tänkte att nu skulle det bli mycket producerat och i samma ögonblick som jag skriver detta tittar jag ner på klockan och ser att hon redan är 10.23. Inte har det blivit mycket gjort även fast jag har fixat och donat hela tiden. Jag åt ju lite frukost, tränade lite i väntan på tevattnet skulle börja koka. Sedan tänkte jag jobba med föreläsningen och kom på att det känns så lyxigt att sitta i sängen och skriva med det trådlösa bredbandet och att ha på mig lurarna för att kunna lyssna på någon klassisk radiokanal. I dag var det underbar musik på P2 Klassisk förmiddag. Men innan jag sätter mig tillrätta för att skriva så tänkte jag att en kopp med lite starkt Chai te skulle vara mysigt att ha bredvid sig på nattduksbordet medans man skrev. I väntan på att det tevattnet skulle börja koka så kastade jag mig in garderobsröjningen som jag startade för en vecka sedan. Jag har kommit fram till mina kostymer och insåg att en storlek 48 var nästan dubbelt så stor för tio år sedan. Jag hade någon gammal Pierre Laffitte kostym som jag jämförde med en nyinköpt Boss kavaj, båda storlek 48. Bossen sitter nästant tajt medans det nästan går i två av mig i Laffitte kostymen. Undrar om det är en medveten strategi för att försöka få oss att äta lite nyttigare. Men som sagt tiden bara rusar i väg. Chai teet är ljummet och snart är det lunch och jag har inte hunnit jobba än. Men det är ändå mysigt och musiken är fortfarande fantastisk.