Det som började så bra. Jag gick ner och tyckte att jag fick en liten vision av hur föreläsningen skulle arta sig. Sedan blev klockan 12.00 och även fast jag nästan aldrig blir hungrig så vet jag att om jag inte håller mat tiderna så tappar jag livsgnistan och omdömet efter en stund. Så medans pastavattnet kokar så hänger jag tvätten. Sedan kollar jag mailen och får ett mail som river upp en massa irriterande känslor. Drygt, det tar en massa extra energi att behöva bearbeta andras förväntningar. Så jag var tvungen att replikera med ett långt utlägg. Sedan blev det mat och jag kände att energin kom tillbaka lite. Felix skulle in till staden och äta Kinabuffé med sina vänner (underbart att ha så stora barn som har så stora liv och gör så stora saker). Han talade om att han skulle skotta lite runt bilen innan han tog bussen in. Med lite ny energi i kroppen gick jag lite senare ner för att fortsätta arbetet med bilen. Jag ser att plogbilen har kraschat in i den och hela främre stänkskärmen är nertryckt mot däcket plus att det har lossnat någon stor svart plast grunka som ligger under bilen. Jag tar grunkan och lägger den på golvet i bilen och två timmar senare är jag på väg att börja gråta av frustration. Bilen sitter som ett berg och rubbar sig inte en millimeter. Jag bestämmer mig för att skita i alltihopa, går hem och lägger mig för att samla krafter för att komma igen. Kommer på efter en timma att lägga grankvistar under däcket borde göra susen Jag tar med mig en såg och en timme senare är jag så uppgiven att jag funderar alvarligt på att slå sönder hela bilen med spaden. Men då kommer Felix hem och avråder mig. Jag lunkar utslagen och besegrad bredvid Felix hem. Vi får en lite mysig stund trotts allt när vi blir sittandes i köken han och jag. Jag beklagar mig en stund tills jag känner mig färdig med det, sedan sitter vi och skämtar och pratar om allt möjligt, ett holy moment. Felix är fortfarande mätt efter kina maten så det blir bara lite mat till Felicia och mig. Det var tur det för jag har inte kunnat åka till affären eftersom bilen…ja ni vet. Men jag lyckades precis fixa så att vi fick något på tallrikarna. Den enda chansen nu är att grannen skall komma hem och kanske kan han hjälpa mig med att bogsera bort bilen från snödrivan. Klockan går och ingen granne, jag tänker nu räcker det. Ser på vädret att det kommer snöa i morgon igen och jag bestämmer mig för att lägga ner den här dagen redan klockan åtta. När jag tittar ut genom sovrumsfönstret ser jag att grannen har kommit hem. Jag rusar över och jag får hjälp och 24 timmar senare har vi bil igen. TACK!!! Med en framskärm som skrapar mot däcket vilket skapar ett fruktansvärt oljud, åker jag till macken och köper några dunkar diesel och även lite chips som belöning till Felix. När jag bär ner dunkarna i källaren till pannrummet så hör jag hur pannan hostar och är på väg att lägga av och jag tänker bara...nu räcker det.