Snö…snö…snö, överallt snö och det snöar, snöar och snöar. Det är ju för fan mars och nu vill jag att sommaren skall visa ett litet tecken på att vilja ta över. Jag satte mig i bilen och körde ut till Sundborn och Carl-Larsson gården där jag skulle vara auktionsförrättare. Jag hade fått frågan flera månader tidigare om jag ville ställa upp och hjälpa till att samla in pengar till välgörande ändamål. Självklart sa jag och nu var datumet och klockslaget inne att leverera.
Tur att bilen är så dålig att det inte går att åka fort med den. Det var verkligen glashalt och jag låg i sjuttio på nittio sträckor och det kändes ändå som att det var precis vad man klarade av med en sådan bil.
Tavlorna som skulle auktionera bort var gjorda av en kvinnoklubb som tidigare i sommras hade varit på en workshop på Carl-Larsson gården. Sedan när de tittade på sina verk så kom idén om att ha en auktion till förmån för något välgörande ändamål. Härligt med människor som gör saker tycker jag. Så jag kommer ut dit och vi har auktionen som blir en stor succé. De lyckades få ihop 12.000:- som gick till den idiella Tjej-jouren i Falun. Alla är glada och nöjda och jag fick en fin blomsterbukett som tack.
Sedan bar det av hemåt i det nu ännu värre vädret. När jag skall köra upp bilen för backen så är det så halt att biljäveln bara glider bakåt, som på räls in i en jävla snövallshelvete och går tamejfan inte att rubba. Jag tror till och med att den står i vägen för plogbilen. Så bara jag får tillbaks någorlunda livsgnistan igen skall jag väl gå ut och skotta fram den förbannade bilen ur den blöta betongsnödrivan som den har förlovat sig med. Men jag känner just nu att om de nu tycker om varandra så jävla mycket så kan de väl ta och dö tillsammans.
Men först måste jag gå hem och fixa lite mat åt barnen och mig.