Först måste jag bara lägga in en kommentar i bank debatten. Förr i tiden ansågs de som lånade ut pengar mot ränta som gangsters och kallades för procentare. När de fick för mycket pengar och därigenom makt så städade man rent bland buset och gjorde processen kort och avrättade dem helt enkelt. Men så kom procentarna på att om man betalar en del till de som avrättar så slutar de med det. Nu har vi stora procentare som tar pengar från framtiden för att låna ut dem i nutiden så att de kan tjäna pengar på alla de som betalar sina räntor och amorteringar. Om någon bara frågar mig så kan jag säga rakt av att det aldrig kommer att funka. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra det heller. Man mjölkar bara ut så mycket som det går just nu. Sedan när allt rasar lyfter man bara på Nya Finansspelet och ruskar av alla pjäser och börjar om igen. Pengar handlar enbart om egoism, girighet, makt i form av hierarkier. Pengar är som en religion. Tror vi på dem så finns de, gör vi det inte slutar de att existera. Just nu tvivlar vi.

Tack för all underbara inlägg. Om man vill tatuera så ta kontakt med den närmaste tatueraren och bara gå in och fråga. Det är viktigt att ha någon som kan ställa in maskinerna åt sig i början. Sedan införskaffar man syntetiskt skinn för att börja känna sig för. Kan inköpas lite här och där, men även på e-bay. Finns även en massa instruktionsböcker på t.ex. Amazon.com.

Det är jag som är clownen. Han kom först på bild till en utställning 93. sedan som litografi 03 och nu finns han i verkligheten. Det tog mig tre veckor att sy och fixa kläderna, men nu är han fulländad.

Apropå det här med att fånga dagen och bara göra det man vill.
När jag bodde inne i stan så brukade jag alltid kolla i containrar som stod utplacerade. Ibland kunde man göra riktiga fynd. En vinterkväll när jag tittade ut genom fönstret så var det världens snöoväder. Stora snöflingor bildade i sina egna ljusreflektioner stora ljustrattar under gatlyktorna. Jag såg i min fantasi en siluett av August Strindberg med stormhatten promenerades på stadens gator genom natten. Sagt och gjort jag tog på mig en stor fin gammal vargpäls som jag hade hittat i en container. Placerade min fina stormhatt på huvudet. Som jag hade fått av min hyresvärd. Hennes man hade varit brukspatron så hatten var inget skit. Den var skräddarsydd åt honom men passade mig som handen i handsken. Jag tog min spatserkäpp som jag gjort själv, som är en exakt kopia av Joakim Von Ankas och promenerade ut i natten. Det var en underbar upplevelse att Strinberga sig genom stadens gator. Till och med min hållning var Strinbergsk. Det hände att jag mötte andra nattvandrar som ihop kurade i sina täckjackor försökte att ta sig fram med händerna mot sina halsar för att skydda sig mot snöovädret. När de passerade lyfte jag på hatten och sa: - God afton. De bara titta tittade chockerade och förvånade på mig medans de passerade. Några månader så hade jag fult med små fjärilar i lägenheten och förstod varför pälsen låg i containern. Så tyvärr fick den gå samma slut tillmötes en gång till. Men den hann i alla fall göra min kväll som Strindberg fulländad innan den fick vandra vidare.